Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

år: I Nordtyska förbundets, men derföre har stöt: oehertigen i sitt trontal också kunnat säga, at sar de badensiska ttupperna, hvilka hafva si instyrka i att vilja och kunna; äro i stånd nJatt såsom jemnlika kämpa i Nordtyska för;ck I bundshären till försvar för det gemensamma ka I fäderneslandet. Hvad angår sjelfva hufvudgd I frågan, eller Badens inträde i nordtyska förier I bundet; Hvartill initiativet skulle utgå från lj-! badensiska landtdageti, förtfära tidningarne i Berlin att förneka denna plan, hvilket dock rre ej hindrar en korrespondent till Hamb. Nachita richten att försäkra, det landtdagens andra ch) kammare om några veckor kommer att taga ar ofvannärida initiativ: Från några håll påstås, att den sammankomst, söm för kort tid sedan egde rum i Baden-Baden mellan sydtyska statsmän, stod i förbindelse med ett försök att få badensiska regeringen till att intaga en reserverande ställning med hänsyn till landtdagens tppträdande för anslutning till Nordtyska förbundet; andra återigen vilja pveta, att vid denna sammankomst förhandlats tt om ett gemensamt förhållande mellan sydla I tyska staterna och Nydtyskar örbundra hvil: ket förhållande visserligen skulle åstadkomma rdessa staters närmande till förbundet — tull;I föreningen beror, som man vet, på en trakrtat, som kan uppsägas -— men dock ej vara r, liktydig med en införlifning. Den sensationste I notis, som telegrafen häromdagen meddelade aloch som ursprungligen stått att läsa i Gaulois, n j nemligen att franska regeringen afsändt en e. not till Baden med innehåll att den betrakn tade storhertigdömets införlifning med Nordtyska förbundet såsom en casus belli, vilja hde öfriga franska tidningarne nu vederlägga. alDe säga, att preussiska regeringen lemnat de g mest hugnande förklaringar till kabinettet i . I Tuillerierna, och att man i Paris väntar, att -det i Baden på sin höjd skall komma till en n I demonstration i landtdagen, med hänsyn till hvilken både badensiska och preussiska regeringarne skola förhålla sig passiva. Att emellertid på andra håll badensiska frågan ej betraktas med så lugut sinne, finner man af en artikel i Neue freie Presse. Badens inträde i Nordtyska förbunmest ödesdigra händelser, som under närva-Jrånde politiska förhållanden kunde inträffa i ; vestra Europa. I den nämda artikeln heter I det: I ett ögonblick, då i Frankrike förberedes en mäktig och genomgripande politisk förändring, en omhvälfning utan like sedan den första revolutionen, uppdyker den underrättelsen, att Baden skulle begära att upptagas i Nordtyska förbundet. Vi kunna och vilja icke tro, att kloka män, som icke endast älska sitt fädernesland, utan äfven freden, och som förmå att öfverväga följderna af ett så betydelsefullt steg, utan tvingande nödvändighet och endast för att gifva ett faktiskt bestående tillstånd den formella bekräftelsen, skulle taga initiativet till ett steg, som skulle framkalla en sammandrabbning så våldsam, att man knappast kunde tänka sig en värre. Badens inträde i Nordtyska förbandet, som inom kort skulle tvinga det mellanliggande Hessen-Darmstadt att följa samma exempel, skulle göra Preussen till Frankrikes uteslutadde granne ända från Belgien ned till Basel. Under nuvarande förhållanden skulle detta steg för Frankrike vara liktydigt med en casus belli, icke blott för det Napoleonska Frankrike, utan äfven för det föryngrade, nya Frankrike. Det gäller här icke att undersöka, huruvida Frankrike har rättighet att blanda sig i de tyska förhållandena eller ej; denna fråga skulle endast då komma i betraktande, om situationen fordrade ett hastigt åstadkommande af den tyska enheten till hvarje pris, och om det säledes gällde Sydtysklands vara eller icke vara. Men detta är för ögonblicket icke fallet. Baden är redan nästan så nm preussiskt, som det kan blifva, utan att bära Preussens namn; dess regentfamilj är preussisk, dess ministrar äro preussiska, dess kamrar äro preussiska, dess soldater äro preussiska. Hvad brådskar det då med att bringa landet under det svart-hvita baneret? Vi vija ännu antaga, att ryktet om Badens anslutning till Nordtyskland varit förhastadt, och att planen varit cn missräkning, i det man hoppades på den stora oreda, som skulle uppkomma genom kejsar Napoleons död. Vi vilja ännu hoppas, att det från Berlin skall gitvas order att hålla inne med agitationen i Baden, och att regeringen i Carlsruhe — innan det biir för sent — öppnar sina ögon för de fafor, hvari den genom ett sådant steg skulle störta sitt land och hela Europa. SYD-TYSKLAND, I Wirtemberg firades d. 25 dennes 50:de årsdagen af författningens tillvaro. Den 25 Sept. 1819 gaf konung Wilhelm I sitt land en konstitutionel författving och detta af fri vilja, cemedan han ansåg denna regeringsform för den enda förnuttiga.. Konung Wilhelm lät aldrig genom förbundsdagens förnyade uppmaningar förmå sig att återkalla nämda författning: ÖSTERBIEE. I Böhmen kar striden mellan det cäekiska och det tyska partiet åter utbrutit med häftighet. Denna gång är anledningen supplementvalen till landtdagen i Prag. Det skall nemligen väljas nya deputerade i stället för de 84 czekiska landtdagsmedlemmar;, som den 22 Augusti 1868 nedlade sina mandater, efter att förut genom en deputation hafva öfverlemnat åt landtdagsmarskalken den bekanta deklaration, i hvilken Böhmen fordrar en politisk och statsrättslig sjelfständighet till samma omfång som Ungern. I de tysk-österrikiska tidningarne —t. ex. Nene freie Presse — klagas öfver den oerhörda terrorism, som czekerna utöfva i de distrikter, der de hafva majoriteten. Men det är, som bekant, tyskarnes gamla takuk och vana att öfverallt klaga öfver förtryck och terrorisin, dör de icke sjelfva kunna komma till makten. Det czekiska partiet har den 20 dennes utdet betraktas af nämda blad såsom en ardel färdat ett valmanifest, som återupprepar de am OSEPIAN TTK POSTE pm ,