Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

ma. Jag förstod icke hans rotvälska, met det gör säkert du, broder; du kan också förmå den skurken Spinks att lö släppa honom. Hvad skulle jag kunna göra dervid? sade Berenger, som 6j gerna ville visa sig för folket. Jag är ingen magistratsperson. Men du förstår honom — han är fransman den stackars saten — ja, fransman, säger jag! Han skrek alldeles erbarmligt något om ett bref och om en vägvisare. Ah! jag visste väl att detta skulle röra digp, tilllade Philip, då Berenger hastigt upptog sir bredbrättade spanska hatt, tryckte den djupt ned i pannan, reste sig och steg, stödd på Annoras axel, fram på borggården, just då grofsmeden — fiskalen och hans medbroder skräddaren, de io, medelst ett rep bundet om handle er smärt gestalt, iklädd en röd sjömansskjorta och sö. iga svarta benkläder med hufvadet bart och med nästan bara fötter oc De båda handtverkarne aftogo sina mössor och började framstamma en f en lyckönskan till den unge lorden, som nu återvunnit sin holsa, men han lyftade blott helt obetydligt på sin kastorhatt till svar derpå, och frågade litet skarpt: Hvad är detta? Hvarföre han I bundit honom ? Jo, ser ni, milord, började fiskalen, här smyger ett helt landstrykarefölje omkring, och jag lofvar att det icke var någon fyrbent räf, som tog Gaffer Herdes lam, och... Förklaringen afbröts här, ty Berenger ryckte till som träffad af ett dolkstygn och utropade: Mericour! Abbeen! Ah, monsieur, om ni känner mign, sva rade den unge mannen upplyftande hufvudet, befria mig från denna skam — hjelp mig att fullborda min sändning! få a j