Aftonbladet – 28 september 1869, sida 3

-landet styrande byråkratiska partiet, som -Jett sådant stånd skulle få en kontroll på sir tjensteåtgärder och nödgas försaka den mak r) lighet och den säkerhet för anmärkninga -) hvari detsamma under en längre tid blifvi invaggadt, väckte vid sistlidne Riksdag e a motion, som endast åsyftade nedläggandet a c fröet till en advokatkår, och föreslog för så dant ändamål i samma motion: 1:o att, med godkännande af de i 1734år lag uti ämnet meddelade stadganden, hvilka ehuru aldrig upphäfda, dock i senare tider e efterlefvats, Riksdagen måtte besluta det till lägg i 15 kap: 2 rättegångsbalken, at hvarje domstol skulle förordna ett efter om: ständigheterna lämpadt antal kunnige, obe Iryktade, ärlige och förståndige män, som si I dertill anmälde, att vid domstolen allmänliIgen biträda med rättegångssakers utförande 2:0 att vid hvarje domstol en särskild plats .janvisades för samme personer; ) 30 att en hvar väl finge sjelf föra sin taIlan vid domstol, med ej ega till ombud begagna annan än den, som antingen blifvit al domstolen utsedd att rättegångsärenden drifva eller visade sig hafva aflagt juridisk examen, eller, af domstolen känd, pröfvades ega de egenskaper, som 2 8 af 15 kapitiet rättegångsbalken föreskrefve såsom vilkor för rättigheten att för andra inför domstol tala och svara. Riksdagen, som hufvudsakligen gillade hr grefvens förslag, beslöt med anledning af detsamma, följande tillägg i nämnde lagrum: Vid hvarje allmän domstol skola minst två skickliga män bemyndigas att såsom fullmäktige tillhandagå parter, som dem anlita. Dessa fullmäktige skola nämnas vid hofrätt och underrätt af rätten sjelf och vid högsta domstolen af kohrngenföiedre justitierevisions expedition. Derjemte Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhöll, att såvida detta lagförslag vunne Kongl. Maj:ts nådiga bifall, Kongl. Maj:t måtte meddela erforderliga föreskrifter, i ändamål att ifrågavarande sakförares namn och adresser måtte komma till allmänhetens kännedom. Riksdagens beslut remitterades till utlåtande af högsta domstolen, som deröfver utlåtit sig på sätt följande protokoll utvisar: Transumt af protokollet öfver justitieärender; hållet uti Kongl. Maj:ts högsta domstol onsdagen den 14 Juli 1869. Närvarande: Justitieråden Alexandersson, ggeström, . Södergren, Carleson, Wretman, Rabe, Dreijer. sv TT. f. byråchefen, revisionssekreteraren friherre Leijonhufvud föredrog i underdånighet vidare: 4:0 Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne Maj jemte förslag till författning rörande tillägg till 15 kap. 2 S rättegånvgsbalken i fråga om :fullmäktigskap, hvaröfver, enligt note ur statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärender den 21 i samma månad, Kongl. Maj:t täckts i nåder inhemta högsta domstolens underdåniga utlåtande; varande vid detta protokoll bifogadt ett tryckt plan af ofvanberörde skrifvelse och förslag. Vid betraktande deraf; att, enligt hvad Riksdagens skrifvelse omförmäler och den föreslagna lagtexten innebär, domstols bemynligande för vissa personer, att såsom follmäktige tillhandagå parter, måste antagas nnefatta. domstolens vitsord om dessa persoers egenskaper för ett sådant kallicke blott den skicklignet, som på grund af domsto-! ens erlarenbet kunde bedömas, utan ock i leras moraliska egenskaper och pålitlighet, samt då en förmodan satt inom alla domsto: ars verkniogskrets eller i närheten deraf tädse skola fionas-minst två män, som, af lomstolen kända, kunde förtjeva ett sådant ): less omdöme och: voro villiga ett slikt upp-!! lrag sig åtaga, synes icke Böra, såsom för-! laget innebär, tagas till grund för ett ovil-! corligt åläggande för domstolarne att med-l! lela ett bemyndigatde till sakförarekallet, å sätt förslaget innehåller, ansågo högsta ! lomstolens flesta ledamöter sig icke böra till-! tyrka bifall till detsamma. ! f j i Justitieråden Iggeström och Carleson ytt-: ade, att, lika obetingadt man kan erkänna yttan och det snart sagdt oafvisliga behof-!l et af en duglig och aktningsvärd sakförarelass, lika obetingadt bör erkännas, att en kunnig och samvetslös, sakförare är sämre f n ingen, och efter justitierådens föreställ-1 ing skulle denaf Riksdagen beslutna lagen c ke kunna i en stor del af riket verkställas 1 tan en den rätta meningen illa motsva-s ande tolkning, till följd hvaraf den genom c omstolarnes bemyndigande rekommenderade 1l akförareklassen komme att betydligen upp-c landas med sådana ingenting mindre änlo unnige och rättsinnade män, som vid en f längd af underdomstolarne å landet vanli-k en framträda såsom sakförare. Då vid sådant : ;rhållande den tillernade lagen kunde ledajs II en verkan, som vore alldeles motsatt den r an åsyftat, ansågo desse justitieråden sigh öra, lika med högsta domstolens öfrige ledav öter, afstyrka bifall till Riksdagens ifrågal: rande beslut. d Jag hvarken vill eller eger rätt att klan-s ra högsta domstolens yttrande eller de mo-s ver, som ligga till grund för detsamiba; menk g är skyldig mig sjelf och det samhälle, m jag tillhör, att deremot öppet uttala!j anmärkningar, som min under -en mång-f rig praxis förvärfvade kännedom om förg illandena i utlandet rörande rättsväsendet r ;h olägenheterna af inga eller dåliga sak-t; rare mig förestafva, och jag vill nu en såp an skyldighet fullgöra. få Högsta domstolens pluralitet grundar: sittlre styrkande at bifall till Riksdagens beslut ili frågan på tvenne skäl: det ena, att en ti omstols bemyndigande för vissa personerv t. såsom fullmäktige tillhandagå parter må-v e anti inneft it vi m dessa i få