Aftonbladet – 28 september 1869, sida 3

kar, och hvarken sökt deltagande hos sina grannar eller låtit berättås nyheter i sin bod. Under de första dsgarne när köpare stannade för att fråga om det: var sannt att mäster Gardon hitfört sin sonhustru och sondotter, tystades de snart af. det tvära, nästan skarpa svaret, att la pauvre var sjuk, och voro tvungna att gå hem med blott halfförrättadt ärende. Men det blef icke så lätt att fortsätta historien när Eustacie sjelt var frisk igen, full af verksamhet och ifver, och omöjlig att stänga inne i enkan Laurents små rum: Ja, hade icke hennes sorgliga öden; gifvit-henne-ett säkert rum i Noemis hjerta, är det ovisst om denna kunnat länge uthärda med en sådan gäst, blott halft hugenott, full af små katolska vanor, som. för henne voro en andra natur; som visserligen lyssnade till läsningen af bibeln, men som alltid när det kom till förklaringen, antingen, sömnade eller fann sig uppfordrad att syssla med den lilla; som ifrigt grep efter äfven den minsta omvexling i deras hvardagslag, och framför allt, som var så outgrundligt bortskämd af mäster Gardon. Han bad henne till exempel aldrig bortlägga de gudaktighetsöfningar, som syntes Noemi vara nästan afguderi. Han hänvisade på den fromhet, hvarat de härflöto och föreälde sin gamla väninna, att det alltid var bättre att bygga upp än rilva ned, och att nför santingens tempel skulle vidskepelsens af sig sjelf falla i grus. Dessutom tadlade han aldrig sin skyddsling för hennes syndiga verldslighet när hon gäspade vid bönesammankomsterna, utan till och med fann på tillfällen för henne att gå ut att spatsera, och se så mycket som möjligt af. lifvet på satorna och torgen. Han kunde icke glömna — åtminstone ej så. fullkomligt som hade varit klokast — att hon var en högboren