Aftonbladet – 28 september 1869, sida 3

Stockholms-bref. XXVIL Hr redaktör! Till min stora förödmjukelse nödgas jag erkänna, att det ännu icke, oaktadt de trägnaste efterforskningar, varit mig möjligt att få bestämd visshet om egentliga beskaffenheten af den tjenst; som franska kejsardömet väntar sig af grefve Erik Sparre. Att det är något högst märkvärdigt och som kommer att i icke oväsentlig grad inverka på verldshändelserna, har man: skäl att förmoda, då man-läser franska tidningar, hvilka göra anspråk på att alltid vara väl underrättade och som nu försäkra, att grefve Sparre blifvit anmodad eller kanske sjelf erbjudit sig, derom tycks man ej vara riktigt ense, att hitta på något, som kejsar Napoleon sjelf icke varit karl att utfondera. Grefve Sparre lärer ännu icke infunnit sig i Saint-Cloud, men väntas dagligen. Hvarenda morgon ser kejsaren med en oro, som han förgäfves söker dölja, ut genom fönstret, under det han pysslar med sin lilla tekokare. Ni bör icke längre .sväfva i okunnighet om den sannt demokratiska enkelhet, som numera utmärker den kejserliga dejennern. Kejsaren stiger upp kl. 3, någon gång senare, en och annan dag till och med förr, och begär genast sin dejeuner, sin premier dejewner, ty det gilves naturligtvis äfven en frukost n:r 2, det egedtliga förmiddagsmålet, hvilket serveras kl. 12.. Man sätter fram ett litet låckeradt, bord för kejsaren, ett japanesiskt arbete eller kanske från hr Mineurs fabrik i Stockholm. På det lilla bordet placeras en liten tåkokare med sin spritlampa. Förr i verlden tog kejsaren, liksom de 39 millioverna af hans undersåter, sitt cafd au lait om morgnarne. Nu dricker han t6 och han tänder sjelf på sin lilla spritlampa, alldeles som vore han en ung Louis Bonaparte, som bodde i ett litet rum vid Leicester Square och väntade på att få börja sin mission. Kanske underar han nu som bäst på buru han skall kunna sluta den medbibehållen krigsära. Skulle möjligtvis grefve Sparre kunna sauvera apparencerna. FERREIRA BRANTA VALETS NET TNEINE OOSSSYAAS