Aftonbladet – 27 september 1869, sida 3

j j för hvarje person till 82 sh, — alltså proc. Tio år senare, 1862, steg införsel med en tillökning af 100 proc., upp till 15 sh. I Frankrike voro resultaterna ändå mer öfverraskande. Utrikes handeln represente rade 1827 ett belopp af 49 fr. 50 cent. I I hufvud; 1847: 73 fr. 94 cent. och 1867: 21 fr., och tillökningen, hvilken under de först 120 åren hade utgjort 47 proc., hade sålede under den påföljande 20-års-perioden stig till 185 proc. Om man, med hänsyn till inrikeshandelr drager sina slutsatser från den franska ban kens operationer, så har den nära fyrdubblat sedan 1848, nemligen från 2 milliarder 70 millioner 1847 till 8 milliarder 1866, unde det att den i de föregående 20 åren knappas hade fördubblats. Dessa fakta, hvilkas an tal man lätt skulle kunna öka, bevisa, at man icke kan, anställa hågon jemförelse mel lan de begge perioderna. Om produktione af de ädla metallerna plötsligt har blifvit a större betydelse, så har ock affärsverksam. heten samtidigt dermed tillväxt i en ändi större proportion; dei har fyrdubblats; än der det att värdet af de förhandenvarande ädla metallerna endast har ökats med 35 proc. För dessa metaller fanns tillräcklig användning, så snart de kommo ut ur minorna, och om icke krediten hade utvecklat sig i ett förhållande, som motsvarade der ökade omsättningen, så skulle de icke hafva räckt till. Medelst biträde af Kqvidation i de så kallade elearing-houses verkställas hu i Englahö alla hangdelsöppgörelser. ed clearing-houses förstås vissa etablissementer, i hvilka de förnämsta bankirbusens commiser hvarje dag sammanträffa på bestämda tider och utvexla de Potper somfönkominit till dessa hus order. På sådant sätt föregår en ofantlig R transaktioner, utan det ringaste användande af klingande mynt: man anslår värdet deraf till två milliarder i veckan, alltså 100 milliarder öm året allenast i London. Så långt har man väl icke kommit i Frankrike, der änpu inga clearing-houses finnas, under det dock äfven der krediten gjort ofantliga framsteg. Vi hafva nu en inängd finansiela etablissementer, som icke funnos 1848 och hvilka alla hafva till ändemål att underlätta bandelsoperationerna med biträde af liqvidationer. Dessa etablissementers: och franska bankens portföljer tillsammans representera flera gånger 8å Nr för 20-år ef och vi hafva bä gh Girkulationsmassa af 1300 millioner assignationer lydande på innehafvaren, mot ett belopp af under 400 millioner före år 1848. Det är otvifvelaktigt att krediten icke alltid står i förhållande till den kontanta. bebållningen: vi Håfva haft. bevis derpå 1856 och 1857. Då den franska bankens behållning i metaller under nämde två år hade nedgått under 200 mill:r, så måste räntan höjas från 7 till 8 procent. Enshaiida var förhållandet 1864. i : reg Det är obestridligt, att krediten är ett mäktist hielpmedel för ofisättningen, men lock endast ett bjelpmedel: hufvudfaktorn ir alltid reda penningar, och i samma proportion som affärerna ökas örfördrås mer oenningar, England, som för 20 år sedan ade en kontant penningmassa af 1500 miliöner, här öw omkring 244 milliarder, och i rankrike har man under samma tid nödsats föröka cirkulationsmassan i klingande nynt med minst !3 och brioga upp den från k till 6 milliarder. Har fenan tillökning Vä it för stor för vårt land? Så kan det sylas, när man kastar en blick på vår förämsta bankinstitutions behållning, hvilken fter balansen af den 1 Juli innevarande år tgjorde 1222 millioner — ett belopp, sömn van förr icke sett maken till. En högst etydlig del af denna summa uppkom otvifelaktigt i följd af det ihärdiga stillaståendet i ffärsverksamheten; men vid -sidan häraf nåste man ihågkomma, att den franska banen med den utsträckning, som den!har gifvit na filialer, och med de stora lättnaderna i ommunikationsväsendet, är alltmera på väg tt blifva en hufvuddepot-för alla disponibla edel i landet; isynnerhet för klingande mynt. jet är en roll, som Englands bank redan ar spelat i många år; alla kreditanstalter, Ila handelshus nedlägga sina behållningar er, och när derefter ett stort behof gör sig illande, assignerar man på banken från alla dor, hvilket obestridligt gör situationen uner sådana omständigheter mycket kritisk och räfver en till ytterlighet gående försigtighet. Franvkrike skall man ännu hos många hus ch i många privata kassor finna större och indre metallbehållningar, utom hvad vår . afvud-finans-iostitution besitter. Denna omändighet kan i visst afseende vara fördelktig — och har vid olika tillfällen hjelpt s att lättare genomgå kriserna, än våra annar: men den är i färd mediatt undergå 1 förändring, hvilket ock lätt kan skönjas den betydliga tillökningen i kontokuranrnas antal. Under de sista 2 å 3 åren ar det belopp som de utvisa, öfverstigit den rstvämda summan 400 millioner med yttersare 200, och man är berättigad draga den utsats, att när bankens behållning har tillixt så betydligt, är behållningen rundtom i odet minskad. De 1222 millionerna, somiutira bankens behållning, äro i verkligheten ke en så enorm summa, som den ser ut, mycket mindre, som de äro representerade landet medelst en invisningsmassa, som bedligt öfverskrider de sedvanliga gränsorna. id den minsta fläkt som uppväcker nytt i den kommersiella verksamheten, skulle an se dessa millioner försvinna, och med or skyndsamhet bana sig väg till de olika ckulationskanalerna. För att härom ötver-!o ga sig, behöfver man blott jemföra dem h OTROGNA SUSANN ERE Hae ent mA Ne bt, ken Bf