Aftonbladet – 27 september 1869, sida 3

Å gen Hed tåg fortsattes tills den gått i ax. ; kota förtärde den alltjemt med lika stor I begärlighet. Då jag tog mediräkningen dels latt om rågen lemnats orörd, så hade den böI stämdt lagt sig före blomningen och följaktligen gifvit en svag sädesskörd, och dels att mjölkafkastningen ökats så betydligt och betalts bättre än efter utfodring med hö, så hade jag egentligen icke gjort någon förlust, len åsigt som likvisst alldeles icke delades af I mina grannar. 5 Det dröjde icke särdeles länge förrän både Iklöfveroch timotej-plantorna började visa sig ganska täta i rågstubben, som lagom skuggade dem och från hvilken nya skott läfven började skjuta fram. I September fick jag en rätt vacker efterskörd på samma fält; hvilket nu utgjorde en utmärkt tät gräsvall, och året derpå lemnade den en vida rikare höskörd än som erhölls på de åkrar som året förut burit mogen råg. ag Fördelen att så tidigt som möjligt på våren kunna gifva korna grönfoder, fann jag vara så stor, icke blott derföre att jag fici mera, utan äfven en bättre mjölk och gulare smör, att jag äfven 1865 besådde 5 tunland starkt gödslad jord med råg afseddtill grönfoder påföljande året; sådden verkstäldes temligen tidigt och med gammal råg, men naturhyatvis icke så tjockt som-—fallet varit förra året, dock en fjerdedel tjockare än annars är vanligt för råg afsedd till mogen skörd. Resultatet blef lika gynnsamt både då och 1867. Gräsvallarne efter den grönbergade rågen voro städse de frodigaste. Sistnämde års foderskörd blef i allmänhet ganska rik, emedan våren var omvexlande varm och regnig. Grönrågen gick emellertid så skyndsamt i ax, att af den vid pass 2 tunnland började blomma, hvarefter den af kreaturen ej med samma begärlighet förtärdes. Den hade redan å åtskilliga fläckar lagt sig och var alldees för tät för att lemna opp em en god sädesskörd. Den afbergades derföre under blomningen och uppsattes på hässjor för att få torka till hö. fter noggrann beräkving skördades 430 lispund råghö r tunnland. Kreaturen förtärde sedermera detta hö lika befärligt som timotejhö och jag har ingen anledning betvifla att dessa begge foderslag äro lika närande. På hösten 1867 besåddes återigen 5 tunnland rikligt gödslad jord med råg för grönfodriog nästa vår; men såsom man torde etinra sig blef den, likasom hela sommaren, ovanligt varm och regnfattig, så att äfven den på Hösten särdeles frodiga rågen led af detr starka torkan och blef med hvarje vecka allt mera tunn, så att skördens resultat blef bekymrande. Att under så betänkliga omständigheter begagna någon råg till grönfodring hade varit en dårskap. Den fick således mogna, och emedan den varit tjockare sådd, led den mindre än den öfriga rågen af torkan... Mjölkafkastningen på våren blef dock betydligt mindre, enär korna icke fingo grön råg, ehuru de, erhöllo full ersättning i hö och gröpe. Folket i ladugården, som i början ogerna velat begagna grönrågen, hade af erfarenheten lärt sig dess stora fodervärde, och nu var det de som ifrigast påyrkade att grönräg i alla fall, d. v. s. utan hänsyn till en stränga torkan, skulle användas. Emedan 1868 års foderskörd blef ytterst RA — den svagaste jag fått under hela min landtbrakaretid — motsåg jag innevarande års vår med stora bekymmer. Kreaternas vinterotfodring måste redsättas till det minsta möjliga, om det skulle gå ihop, d.-v. 8. om de möjiigen skulle framfödas öfver vintern, och af den knappa spanmålsskörden kunde ej mycket anslås till kreaturen. . Men jag försummade dock icke att som vanligt beså ett fält — 5 tunland — med råg afsedd till grönfoder innevarande år. Utsädet dertill valdes icke af den stridaste rågen; under vanliga förhållanden bade en sådan åtgärd varit oriktig, nu åtminstone ursäktlig, särdeles som den mindre strida rågen då var gan:ka fröbar. Den kom väl upp, gynnad af den vackra höstväderleken, och på våren i år var den utmärkt och frodig. Vi räknade otåligt när grönfodribgen kunde börja, och samma dag allt höet från förra året var slut, sattes lian på gröprågsfältet. Råggräset var då 10 å 12 tum högt. Uppblandadt med hackelse af sämre halm törtärdes detta foder begärligt af alla kreaturen. Då råggräset blef mera stadigt och all halmen äfven tagit slut, fodrades dermed ensamt, och jag såg med. glädje huru draarne tilltogo i bull och mjölkproduktionen 7 kas. När all rågen var utblommad var jet sista Af foderrågsfältet afbergadt, och då -unde kreatu.eD dels släppas vall: på bete, lels stallfodras nd klöfver. Man skall möjligen invända att jag förakade en vacker mogen rågskörd, derigenom tt jag skördade gröprågen.. Det är visserigen sannt; men jag tror mig kuopa visa på tt ganska enkelt sätt att ingen för. ust uppom. Vill man antaga, emedan rågen var uthärkt frodig, att den i mogen skörd skulle ifvit 9 tunnor pr tunnland — således 45 tunor och beräknas dess värde till 14 rår r tunna, så uppoffrade jag en kontant inomst af 630 får derigenom att grödan såom grönfoder användes, Men härmed utförades 4 hästar, 8 oxar, 22 kor och-1 tjur, åledes 35 kreatur, ganska rikligt i 37 uaar. Fördelas nu ofvannämnde 630 rdr på 7 dagar, så gör kostnader 17 rdr 3 öre pr ag, och hvarje kreaturs utfodring pr dag 48z re, och jag betviflar att någon landtbrukare en tiden, då foderprisen stodo så höga, kunde