Aftonbladet – 25 september 1869, sida 3

mjgar har man derför hittat på ett nytt me a I del att locka ut den punschoch toddydric ed I kande publiken till Djurgården: Med täf le lingar på velociped, ha Hasselbacken oc pd I Alhambra åstadkommit en inbringande rö lalrelse för sig sjelfva och satt myror i huf vudet på medtäflarne i staden. Ena dage har det varit profåkning och publiken ha efter beräkning också satt punschen på pro En annan dag arrangerades en inställd täf ling och de talrika åskådarne inställde si i stället på Hasselbacken och Alhambra fö att täfla om ett glas eller två. Tredje dage: måste täflingen afbrytas, för det inbrytand mörkrets skull, och de skådelystna gingo na turligtvis då att söka ljus på närmaste håll Fjerde dagen fortsattes täflingen och publikei fortsatte naturligtvis att besöka de glada lo kalerna, der man sedan kunde sitta och s fyrverkaren Törners konsteldar och W. D. briljanterad eld, med en grön stjerna under hvilken, som man påstod, skulle föreställ Wasaorden. , Hvad skola nu hrr Blanch och Lagergrer hitta på, för att hinna fatt på dem som tagit velocipeden till hjelp? Kanske få vi er vacker dag det nöjet att åskåda en kapplöpning på vattenvelociped ute på strömmen, eller möjligen en kapprodd. Det skull fylla Strömparterren med nyfikna, och bland nyfikna finns det alltid ett stort antal törstiga individer. Men hr Blanch, hvad skall han göra? En god idå vore kanske att spänna en lina öfver Kungsträdgården och låta någon på velociped åka fram öfver trädtopparne. Omöjligt är det inte, ty enligt underrättelser från Amerika har en konstmakare helt nyligen åkt med velociped på en lina spänd öfver Niagarafallet. Ett sådant vågstycke skulle helt säkert för en tid locka den stora publiken till; kafåt unter den Linden, och när gästerna sen ledsnade på att sitta och stirra på lindansaren, så måste hr B. vara beredd att bjuda dem på någon annan pikant nyhet för omvexlings skull. Oaktadt vår tid är uppfinningarnes tid, så fruktar jag storligen, att den dag skall komIma, då kafevärdarne stå rådlösa och icke veta hvarifrån de skola få ett nytt gratisInöje åt sina gäster. Då skall publiken njuta änvu skönare frukter af konkurrensen mellan våra förfriskningslokaler, ty följden af den yra täflan, hvars början vi nu se, blir 5 0 a 14 n t t RR, SY jar Fr oi AE ad Rs oh adda a FÖNSK äE I Vr skola bjuda oss sina varor gratis, ja kanske till och med utfästa pris för den som tömmer de flesta glasen. Hufvudstadens teaternöjen under säsongen lofva äfven att bli särdeles omvexlande. Icke mindre än fem teatrar öppna sina portar på vid gafvel och bjuda oss att stiga på. Men icke gratis, ty det bär sig inte, efter hvad erfarenheten lärt oss. Det är underbart nog ändå om fem teatrar kunna hålla sig uppe här på en plats der publiken har så många gratisnöjen. Det finns bestämdt ingen stad i Europa, som i förhållande till sin folkmängd bar så många teatrar som Stockholm. Minchen, till exempel, har blott tre, och Dresden blott två, hvaraf den ena en dålig sommarteater. Nu har Dresden blott en scen, sedan den stora teatern (en af de vackraste i Europa) brunnit och ligger i ruiner, Wien, med en folkmängd fem gånger större än Stockholm, bar sju å åtta teatrar, och samma förhållande är det med Berlin. — Paris, med sitt öfverflöd af teatrar, räknar icke mer än högst tre stycken på en folknummer så stor som vår. Deraf se viatt Stockholm står främst hvad antalet af teatrar beträffar. Man tycker att ett land hvars hufvudstad är så rik på teatrar också borde ha en rikhaltig dramatisk litteratur, men att så icke är det är kändt, och man har försökt att tyda detta förhållande på olika sätt. Några säga att våra författares skaplynne icke ligger åt teatern; men jag tror att största orsaken ligger deri, att ingen, som ej är förmögen, kan med hela sin själ egna sig åt dramatiskt skriftställarskap, ty om man också antar, att en författare kan skapa en å två värdefulla pjeser om året, så gilva dessa honom i lyckligaste fall lefnadsuppehälle för knappt tredjedelen af denna tid. Derför får också vår teater sällan bidrag af andra författare än de som dikta dramatiska konstverk stundern. Uch likväl ba teaterförfattarne nu flera ! hundra procent bättre än för ett tiotal af är tillbaka. Deras arbeten för hufvudstadens teatrar betalas:med något så när tillfredsställande honorarier. Men i landsorten fortfar man ännu att plundra dem, genom att på mångahanda sätt för intet tillgodogöra sig deras arbeten; Lagen har visserligen försökt att skydda den litterära eganderätten genom Yörordningen, att ingen pjes får uppföras utan att författaren eller öfversättaren dertill gilvit sitt bifall. Men den förordninven kringgås på många vis af hrr förestånlare för teatersällskapen i landsorten, och om också dessa herrar i några fall vända sig till pjesens egare, så händer det dock att liqviden uteblir i minst fem fall af tio. För att bringa någon ordning i dessa förhållanden, och förbättra sin ställning, ha teaerförfattårne nu tänkt på att bilda en förering till gemensamt skydd. Det vore verkigen önskligt om denna plan kunde komma ; ill verkställighet och några medel uttänkas, om kunde stäfja de skamliga plundringar för wilka vv ra teaterförfattare så ofta äro utatta. Säkert skall det bli en glädje för teaerns vänner om de snart få höra att den nn mnämnda föreningen kommit till stånd, och ag skall icke underlåta att tala om saken är den vidare hunnit utveckla sig. Rickard. hanteringen re Sr XInsändt.) 4 Några ord till våra köpmän. En gammal erfaren köpman vill härmed, innan an drsger sista vexeln och går till hvila, öfveremma till sina affärsvänner och yrkesbröder några oda råd och rön huru en affärspersonal rått bör nvändas och aflönas; dessa råd och rön har han på lediga ; helt naturligt att -kafeernas egare. till sist AA kr fet 1 td FR 1 KR fö OK MA FR BR OM Fk mm KR nder sin femtioåriga verksamhet samlat och upp: ecknat, samt på detta sätt önskat dem offentlig