Aftonbladet – 25 september 1869, sida 3

Krönika Kafeer och återigen kafter! Finns det di ingenting vigtigare att tala om? frågade ena de djupsinniga, då tidningarnes lätta pennor. sistlidne sommar kommo 1 rörelse i anlednin; af kafternas gratismusik. Jo bevars, det finns utomordentligt vigtige saker att tala om, saker, som äro för myc ket vigtiga för lätta pennor.Men säge hva man vill, så äro kafeer och restaurationer vår tid och i vår stad också af stor betydelse både för nutid och framtid. Se blott alla desse beskrifningar öfver vår hufvudstad, som på senare tider så ofta förekommit i utländska tidningar. Alla tala de om Stockholms kafeer och restaurationer i långa kapitel. Våra kaföe äro på god väg att bli verldsberyktade, och man skall komma hit för att se dem, alldeles som man far till Rom för att se på karnavalen; och som man reser till Paris för ett besöka Closerie de lilas, och Mabillen. Om jag också vore böjd för att glömma den roll kafeerna äro ämpade att spela i hufvudstadens historia, så vore det icke möjligt, ty de spekulativa värdarne ha alltid något nytt och öfverraskande i beredskap, hvarmed de draga uppmärksamheten till sig, och då är det en krönikeskrifvares pligt att vara med. Knappast en dag går förbi, utan att någon af kafevärdarne gratis bjuder på något splitternytt och pikant. Konkurrensen med öronfägnaden tycks man lyckligtvis ha gifvit på båten, sedan man ändtligen insett, att om man fortginge på den vägen, så skulle de oupphörligt förstärkta orkestrarne snart åstadkomma en allmän döfhet hos publiken, och musikens mäktiga lockelsekraft skulle sedan vara af poll och intet värde. Derföre har man återgått till en viss medelmåtta i den vägen, och det blir ingenting at med planen att låta hvarje gäst få sin egen orkester, och att bjuda på populära ttekonserter af en några hundra man stark kör — från Languedoc. Nu är det inom ögonfägnadens. område kafboch restaurationsvärdarne konkurrera. Gaslågor och kulörta lyktor byta om form och färg för hvarje qväll, Tänder br Lagergren en sol i Strömparterren, straxt kommer br Davidson med sju solar på Hasselbacken, och bjuder hr D. oss på en dväll i Peking, så eklärerar hr Blanch å la Tivoli. När mörkret bryter in strålar Stockholm och dess omgifningar hvarje qväll af en praktfullillumination. Bengaliska eldar tlamma och fyrverkeripjeser göistra i luften. Raketer fräsa, luftbägare smattra, romerska ljus sända ät sin magiska belysning, och det regnar stjernor i ännu större gvantitet än vid kungliga fester, Främlingen står häpen och frågar om det är någon nationalfest som firas, något nytt kungligt bröllop, eller åtminstone en af le namnsdagar, som stå med stora bokstäfver i almanachan? Då småler den infödde stockholmaren och svarar, att det är kafåvärdarnes konkurrens, som slagit in på en ysande bana, Men eklärering och fyrverkeri kunna också örlora sin draguiogskraft, och i dessa dagg