Aftonbladet – 25 september 1869, sida 3

n t 1med hela vestra Europa, kom att gå den förbi, och de understöddes af ungrarne, hvilk: 1 ) föredrogo att komma i direkt förbindelse mec Tvurkiet framför att göra omvägen öfver d österrikiska jernvägarne. Samtidigt härmec Ihar ett stort ungerskt bolag arrenderat alle skogarne samt bergoch saltverken i Bosnien, och flera magnater ha köpt stora landtegendomar der, så att man t. o. m. hört det påståendet, att Ungern utsträckt sin arm , öfver hela detta land, som förr en gång va-Irit fästadt vid Stefanskronan, och hvars vapen ännu är upptaget i det ungerska. Denna .I beskyllning har grefve Andrassy likväl på .) regeringens vägnar förnekat. BSinnesstämningen i Bosnien börjar för öfrigt att blifva fiendtlig motTurkiet, emedan den nye paschan, Savfet, ingalnunda-motsvarar förhoppningarne, Jutan förtrycker folket lika mycket som före trädaren, i hvilket afseende han icke gör nåIgon skilnad mellan kristna och musnlmän. IDerföre har äfven den gamle upprorshöfdingen i södra Bosnien, Luca Vukalovic, ånyo uppträdt och utfärdat ett upprop till sina landsmän. Visserligen förmanar han dem deruti t.ll tålamod, intilldess det stora ögonblick kommer, då ett allmänt uppror kan ske; men dock är redan det en hotelse mot Turkiet, att han på nytt uppträder, efter det han under ett par år lefvat stilla i Odessa. Nu som förr håller han sig till Ryssland och tillråder sina landsmän detsamma, enär Österrike förtrycker de andra slaverna, och magyarerna icke vilja sluta ett fritt, hjertligt förbund med slaverna vid Donauw. Uppropet säges hafva gjort starkt intryck på sydslaverna. Turkiets ställning till Rumänien är icke heller alldeles fri från faror. För icke många veckor sedan förekom i en engelsk tidning och i en fransk brochyr det rådet att fästa Rumänien vid Ungern, på det hela rumäniska folket måtte komma under en herrskare. Det låter således underligt, då den officiösa franska Patrie nu sätter i fråga, hura man kunde tillåta fursten af Rumänien att antaga titel af konung. Emellertid häntyder detta på, att man till och med till namnet vill tillintetgöra den sista återstoden af beroendet utaf Turkiet. I öfverensstämmelse härmed har fursten icke heller på denya rumäniska mynten satt det aftalade tecken, som skulle tyda på sultanens öfverherravälde, och hans besök hös kejsaren af Ryssland på Krim samt den nu gjorda resan till vestra Europa visar i samma riktning, ehuru den i budskapet till kamrarne blott framställes såsom framgången af den naturliga önskan att återse sin familj efter fyra års förlopp, samt attstärka Rumäniens ställning genom furstens personliga bekantskap med stormakternas suveräner. Utom furst Karls resa är det, äfven tvenne saker, som upptaga det allmänna intresset i Bumänien: judefrågan och jernvägsfrågan. Hvad den första angår, har inrikesministern, Cogalnitcheano, starkt betonat, att det icke — som man i utlandet trodde — vore en religiös, utan en ekonomisk fråga. Redan under flera bundra år har. Rumänien tillåtit fri invandring, utan atseende på trosbekännelse; men på de senaste 50 åren har en ofantlig mängd judar inströmmat. i Jandet, och dessa äro mesta delen utan kunskaper och utan egendom. . Han har-nu lofvat att underkasta frågan en närmare pröfning, hå a samt uttänka medel för att förbättra dessa invandrares ställning. Han erinrar dock om, att man i Frankrike ännu är 1806 hade måst inskränka judarnes näringsfrihet, samt att utlandets inblandning icke vore berättigad. Det! medel, han ämnar föreslå, är att förflytta dem till landet vid Donaus mynning och Svarta hafvets stränder, der det finnes fruktbar, men ouppodlad jord till öfverflöd. Jernvägsarbetena påskyndas med stor ifver; 15,000 personer arbeta dels härpå, dels på nya kanaler, och redan till November väntas jernvägen från Bukharest till Giurgewo öppnad. ( norr är jernvägen redan vid Suezova förenad med det österrikiska jernvägsnätet. SYD-AMERIKA. Underrättelser från krigsskådeplatsen i La Plata, af ännu senare datum än de i gårdagsladet meddelade, ha ingått öfver Falmouth. De äro daterade den 27 Aug. och lyda så: 3rasilianarne togo den 12 Aug. den af Loez besatta positionen vid Piritebuy; parauiterne blefvo dervid fullständigt slagna och jorde stora förluster. Lopez flydde tili Caaguatay och blef på 8 mils afstånd derifrån lagen ånyo. Paraguiterne förlorade 3000 öda (?) och många fångar togos. Lepez, öra te RTL om förföljes af brasilianarne, har genom ett ekret af provisoriska regeringen i Åssuncion lifvit förklarad stående utom lagen.