Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

SS) MV SS OO V VO rr Vi skulle hafva flytt tillsammans, den de rysliga natten. Hån kom till Louvren fö att möta mig — och han mötte döden! stammade hon, närmare tårar än någonsir sedan den tiden, så ovanligt var det fö henne att höra Berenger omtalas i vänlig: och rättvisa ordalag. Och isitt hjertas fröj kom hon fram ur sin vrå och räckte honon handen, NR en Åck, stackars barn! sade presten delta. gande, Gud: har pröfvat eder tungt nog Hade jag vetat att ni var här, skulle jag icke kommit hit; men jag har varit länge borta, och smög mig in i min fristad här utan att störa det goda folket der nero i gården. Förlåt min djerfhet, nådiga fru. Nej, nej, kära herre, det är jag som bör bedja om förlåtelse. Vore jag icke en öfvergifven flykting, som ej eger tak öfver hufvudet, skulle jag visst icke vara eder till besvär. : Plesten-svarade hjertligt att förföljelse var broderskap, och att hon varit välkommen äfven om hon icke varit enka efter en vän, som hon älskat och saknat. Och det gör mig godt att höra eder säga dettan, sade Eustacie, Och dermed Fåminte sig Eustacie att-hön ej var utan medel att bevisa gästfrihet i sin tornkammare. Hon märkte at tonen då den gamle talade att han måste vara trött och kanske äfven fastande, och hon började söka efter mjölken och brödet, hvarmed man försett henne... Det var en högst välkommen förfriskning, ehurn han blott njöt obetydligt leraf, och medan han åt, berättade dessa påda hvarandre den kedja af omständigheter som slutat med att föra dem tillsammans. Mäster Isak Gardon hade, som det visade ig, bott i Paris, hos en urmakare, hvars lotter nyligen blifvit gift med hansson; men