Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

rr IT 5 EO FF RN UTRIKES, FRANKRIKE. ) Frågan om lagstiftande kårens snara inkallande sysselsätter lifligt den sjelfständiga I franska pressen, och man ser till och :med Jen och annan af regeringsorganerna sälla sig ftill denna. Man fordrar, att regeringen icke skall dröja med sammankallandet ända till i November, såsom ministeren tyckes ha beI slutit, emedan -ett så låbvgt uppskof skulle T vara en kränkning af konstitutionen, som föreskrifver, att om lagstiftande kåren upplöses, skall den åter inkallas inom 6 månader. Ändamålet med denna föreskrift uppfylles icke, då den nya kamraren inkallas inom: den bestämda tiden för att genast ajourneras, säger tidningen Le Temps. Skall den verkligen uppfyllas, måste kammaren träda i full verksamhet, hvilket den icke kan sägas ha gjort, då den varit så kort tid tillsammans, att man jicke en gång hann granska fullmakterna. Nämnde tidning anser således den 25 Oktober vara den: yttersta terminen och uppmanar representanterna att, ifall ingen uttrycklig kallelse utfärdas, af egen drift sammanträda och börja sina arbeten, Att de deputerade skola följa detta hurtiga råd, är väl föga sannolikt. Anhängarne af en ajournering: ända till slutet:afNovember inskränka. sig till: att för sin åsigt åberopa skäl af temligen :underordnad vigt. La France t. ex. påstår, att detta uppskof erfordras, på det att ministeren måtte få tid att rekonstituera sig. Emellertid tyckes detta antyda, att ministeren befinner sig i en kris, och att så förhåller sig, försäkrar: La Presse, som tror sig veta, att det element, som representeras af Magne och Chasseloup-Laubat, är det: segrande, och att det element, -som är: obenäget emot de liberala. tendenseriia, hvilket representeras af Forcade-la Röquette, kommer-att afgå. För öfrigt fortgår regentskapsstriden lika lifligt mellan de dynastiska. tidningarne, och äfven de oberoenie: :tidningarne ha. börjat blanda sig i densamma, ehuru detta å deras sida sker mera lugnt och ointresseradt. De anse nemligen det vara af föga vigt, att .suveränen är minderårig samt hvem som blir hans förmyndare, då nationen sjelf är myndig. Det ärisynnerhet La Presse, som förfäktar denna sats, men ätven Journal de Paris yttrar sig i samma anda. Om vi komma derhän — säger sistnämda tidning — att kronans makt blir så begränsad, att sista ordet i alla vigtiga frågor icke tillkommer henne, utan nationen, är det mindre angeläget att veta, af hvilken regentskapet skall föras. Bland rykten, som på senare tiden kommit i omlopp. i sammanhang med. denna sak; är äfven det, att det skulle vara höga vederbörandes afsigt att låta..den. kejserlige prinsen ingå i regeringen samt att utfärda en proklamation till folket att, när det gäller, sluta sig fast tillsammans omkring denne och kejsarinnan-regentinnan. Victor Hugo har från den landsförvisade republikanen Felix Pyat mottagit ett bref, hvari denne föreslår, att alla landsflyktingar skola återvända till Frankrike, emedan -den historiska erfarenheten har visat, att landsflyktiga patrioter vid sin återkomst brukat störta-den tyrann, som förjagat dem. Såsom förebilder i-detta afseende anför Pyat bland andra: Trasybulos, Pelopidas, Brutus; Wilhelm Tell, Wilhelm af Oranien, Juarez, Garibaldi, Prim o. s..v. Härpå svarar Victor Hugo i ett i tidningen Rappel infördtbref: Min bäste Felix Pyat! Jag har läst ertypperliga och hjertliga bref. Säsom ni sjelf torde inse, . har jag ingen rättighet att tala i våra landsflyk-, tiga bröders namn... Jag måste derför inskränka mitt svar till hvad som angår mig. Inom kört tid,: tror jag, skall det stängsel falla, somjag anser för en hederssak att icke öfverstiga, och hvilket jag upprest för mig sjelf genom versen: Et, gill. nen reste qwun, je serai celui-lå. (Och om blott ; en enda återstår, så skall jag vara denne ende) Derefter skall jag komma tillbaka. Och efter att ; ha uppfyllt landsflyktingens pligt skall jag då uppfylla den andra pligten. Jag tillhör mitt samvete. och folket. Er vän. Victor Hugo. j 4 NORD-TYSKLAND: ; ( Inom hofkretsarne i Berlin talar man -om ett på senaste tiden inträdt afgjordt närmande mellan--hofven i Berlin och Wien; och till och med om ett snart sammanträffande melan de båda monarkerna, konung Wilhelm T och kejsar. Frans Josef. Sista gången dessa s båda furstar personligen sammanträffade med ! varandra var i Oktober 1867 uti Oos vid! Baden-Baden... För närvarande uppehåller) I ig konung Wilhelm iKönigsberg, der hanl nspicierar första armekåren och vid festliga niddagar, mottager såväl armåns som pro-! rinsernas hyllning och .underdånighetsbety-S elser. s , Festglädjen i Königsberg har dock bifvit!l törd genom en sorglig olyckshändelse, som n kostat många menniskor lifvet; En stor folk. 8 nängd hade sistl. måndag strömmat tillsam. k nans på den bro, som leder öfver till slottet, ör att se de tillden kungligetaffeln inbjudna 2 ästerna. Trängseln blef omsider så stor;att 1 ;rons. barrierer sönderbrötos och störtade ned a itefter en lång sträcka. En stor del åskå-d lare föllo i vattnet och drunknade. Rädd-k ingsmedlen synes hafva, varit mycket otill-S äckliga, eller också voro förvirringen och beVi skulle hafva flvtt tillsammans au. ad.