Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

cplönen, som stigeri samma proportion som fö briksdriften, handelsverksamheten och i al ; mänhet produktionen ökas. Hvad manufakturvarorna angår, som id hela taget visa en tendens till prisnedsättninj I förorsakad dels af vetenskapens större använd ning och äfven andra framsteg inom det in I dustriella området, så blir likvist denna ten -Jdens något hämmad genom den större för Ibrukningen; men den existerar icke desto I mindre, och vi behöfva icke anlita de off Iciella uppgifterna för att bevisa, att det va I förlidne år billigare att kläda sig, och at förskaffa sig vissa törnödenhetsja till oc Imed lyx-artiklar såzom möbler, konstsake papper, fayans, porslin, glassaker o. d. ä före 1828. Man kan likaledes köpa all sådana artiklar, som göras af jern vid billigare än förr. Längre bort från de stor städerna och från industriens stora hufvud säten kan man ännu bo lika billigt som fö 20 år sedan. Man kan resa samma väg längd för billigare pris än förr. Ingen för ändring har inträffat i de lagar, efter hvilk: fluktuationen i priserna rätta sig, och inger sådan omstörtning i de förra förhållanden: har inträffat, som Jevons tror sig hafva upp: täckt. Samma artiklar hafva stigit och fal lit i pris, — det har endast skett i olik: proportioner, och om prisen mera tydligt gåt 1 riktningen af stigning sedan 1848, så ligge orsaken dertill i den omständigheten at framstegen också ha varit mycket betydligare. I detta afseende skola vi anföra någrs siffror, som kasta ett klart ljus öfver frågan Men låtom oss först fasthålla dervid, attartiklar förekomma, som fallit i värde sedan 1848, och åter andra, som blifvit stående på samma punkt. Hvad som emellertid talar afgörande emot det föregifna fallet af de ädla metallernas värde — i hvilken omständighet man har velat se orsaken till de inträffade prisförändringarne — är, hvad som framgår af Jevons tabeller, att priserna nu genomgående icke äro alldeles så höga som för 12 år sedan, och det oansedt att mängden af ädla metaller har varit i ett ständigt stigande. Detta bevisar åtminstone, att de tvenne företeelserna: tillökningen i det klingande myntet och prisernås stegring icke ståi någon nära förbindelse med hvarandra. Man kunde i detta afseende taga fel 1857 och 1858, då man hade ett till. undantagen hörande och alldeles nytt öfverflöd af ädla metaller, och då man såg priserna stiga år för år, utan att någon tillbakagång följde: Men efter det som sedan skedde, efter det relativa tillbakagående som inträffade, är det icke längre möjligt att misstaga sig. Hvad skall.man också säga. om fastheten i spanmålspriserna? Här förekommer en vara som alltid kostar ungefär lika mycket att producera, som i århundraden ha tjent såsom måttstock för myntvärdet, som har följt alla dess fluktuationer, och som ännu står i samma pris som för 20 år sedan. En hektoliter hvete säljes i medeltal för 18 francs likasom före 1848, den stod till öch med i 16 å 15 francs för några år sedan. Det skulle vara svårt att förklara denna fasthet om, några förändrivgar i de ädla metallernas värde hade inträffat och om dessa hade uppnått. let omfång, som man antager. För att konstatera dessa förändringar, har man tilloch med sått så vida, att man har hemtat exempel rån Indien, och valt de tidpunkter, då man litfört de största qvantiteterna mynt. Man ar anfört de deraf. följande priserna på vad man kallar orientaliska produkter, och vär man å dem funnit en prisstegring, så har nan deraf — lika som af det medeltal som man uppställt efter de i Europa gjorda iakttagelser1a — dragit den slutsats, att denna stigning tydde på ett värdefall. Vi hafva studerat de tabeller, som man i afseende på detta påstånde har stödt sig på, men äro långt ifrån att leri se ett bevis för det som man påstått. Under perioden 1835—1845 har införseln till ndien af ädla metaller varit vida betydligare, in under de tio föregående åren, — nemlisen 525 millioner emot 300. Under de fem öljande åren — från 1845 till 1850 — ha riserna det oaktadt icke stigit, utan tvärtm hållit sig öfver 20 proc. lägre, än medelalet från 1830 till 1835. De hafva vidare allit efter den stora införseln från 1855 till 1857, och ha först åter stigit då man börade sörja för nya kommunikationsmedel i andet, genom att anlägga jorabanör och förrättra. transportvägarne, eller med andra ord det ögonblick då handelsverksamheten anog en större fart. Det är således bestänligt samma orsak som vi påträffa: detallpänna välståndets tillväxt, som man måste illskrifva att priserna stiga. KENOEEREYSKRNELYROT ANSER