Aftonbladet – 16 september 1869, sida 3

Jernväg med endast.en skensträng. (Utdråg ur Tidskrift för Byggnadskönst.) Såsom bekant är hvilar den stora fördelen med jernvägars -begagnande derpå, att den kraft, som erfordras för att på dem draga en vagb, är 10 till 12 gånger mindre än om samma vagn skulle dragas på landsväg. Men till följd deraf är på jernväg äfven adhesionen mellan skenorna och ångvag-! nens drifbjul, och således äfven ångvagnens lragförmåga, förminskad i samma förhålande. Så länge frågan emellertid vänder sig om att med stor hastighet utefter långa sträckor fortskaffa ett passageraretåg eller, fast med någon mindre hastighet, ett stort godståg, är emot det nu brukliga byggnadssättet ngenting att anmärka, ty rörelsens -omfattting. medgifver dylika dyrbara anläggningar; men helt annat blir förhållandet på kortare sträckor, som icke kunna -påräkna någon särdeles liflig rörelse, men hvilken senare kan hafva tillräcklig omfattning för att återbeala nedlagda: kostnader på.en förbättrad arled, och detta oaktadt bereda billigare ortskaffning, än som med vanliga landsvägsfordon kan åstadkommas. För hvar och en, som något satt sig in i lessa förhållanden, bör. det vara temligen lart, att, om man skulle anordna en jernräg för en liten rörelse på samma sätt som ör en stor, så skulle ovilkorligen inträffa att tora ångvagnär behöfva sättas i gång enlast och allenast för att fortskaffa några få esande eller ett -och annat hundratal center gods. Man skulle då begå ungefär samma el, som om man. spände en elefant för en kottkärra eller anlade breda landsvägar, der nan kunde nöja sig med gångstigar. Detta ar Larmanjat insett, och det nya byggnadsättets hemlighet består i att låta skenan ära den last, som skall fortskaffas, och att begagna sig. af drifhjulens friktion mot marten för att kunna sammansätta en på samma ång både lätt och stark ångvagn, — egen