Aftonbladet – 16 september 1869, sida 3

m kel, enligt hvilken de kontraherande partern: af förpligtiga sig att tillsvidare hemlighålla denn: tt rET VI ASP PO -RANE Iten; 3. att den egyptiska budgeten för framIska makterna, utan genom de kejserliga sän. le reduceras till 18,000 man; 2. att de i i hädanefter ej får döma någon till dödens till landsflykt eller sin egendom förlustig utan I:sultanens bifall; 9. att den egyptiska armens juniform skall noga öfverensstämma med den vicekonungen antager dessa vilkor,lofvås hoInom full tillgift: Huruvida Han går in på skola: afgifterna. betalas på sätt och till bekan väl icke heller; utan deniies samtycke öfverenskommelse. DONAUFURSTENDOMENA:. Från Bukarest skrifves den 2 dennes: Det allmänna samtalsämnet har i några dagar vårit om de jesuiter, hvilka begifvit sig del: till Wallachiet, dels till Moldau och medfört betydliga penningsummor (man talar om flera millioner) för att köpa fast egendom och i allmänhet befrämja sina syftemål. Den i Jassy utkommande tidningen Secolulskrifver härom: Vårt land har på senaste tiden varit öfversvämmäådt af jesuiter och det heliga hjertats systrar,. Vi kunna ännu icke uppifva antalet på de redan i landet varande jesuiterna; af det heliga hjertats systrar finnas 50 i Jassy, deraf 15 i ett katolskt nunnekloster och 35 i ett privathus. Äfven i Galacz och Fokschan hafva nyligen upprättats ett konvent för det heliga hjertats systrar. TURKIET. Vice-konungens af Egypten svar på storviziren Aali paschas första skrifvelse, hvilket, efter hvad Allgemeine Zeitung erfarit fråm Pera, skall vara författadt af franska generalkonsulns i Kairv sekreteråre, hr PouJade; meddelas -nu in extenso af tidningen Turquie. Som alla väsentliga punkter deri : I förut omtålats, behöfva vi icke återgifva hela skrifvelsen, som för öfrigt allt igenom är hållen i en artig och försonlig ton. Aalipaschas andra skrifvelse, som den 30 Augusti aflemnades till Talabut pascha och af honom genast öfverfördes till Egypten, konstaterar, att sultanen med fullkomlig tillfredsställelse mottagit khedivens ursäkt; dock anser sig, enligt en korrespondens till Allgemeine Zeitung från Pera den 3 September, Porten nödgas i begge parternas intresse och för det goda förståndets bibehållande yrka på följande nio punkter: 1. att den egyptiska armens efiektiva uropa ytterligare bestälda bakladdningsgevären, såväl som de redan levererade, samt de nya pansarfartygen öfverlemnas till. Portiden årligen förelägges sultanen till stadrästelse; 4. att vicekonungen hädanefter ej må föra några underhandlingar med de europeidebuden; 5. att vice-konungen ej vidare må ntan sultanens samtycke afsluta något lån; 6. att tansimatet skall i Egypten med allvar tillämpas; 7. att vicekonungen skallreducera skatterna till samma belopp, som de utgjorde vid hans.tillträde af regeringen; :8; att han kejserliga armåns. Under förutsättning att detta ultimatum, är dock mer än tvifyelåktigt — förutsatt naturligtvis, att de anförda a äro riktiga. i ; Grusdvalen för Egyptens närvarande förhållande till Porten är, som bekant, den ferman, -som den 13 Februari 1841 utfärdades till Mehemed Ali. I densamma heter det ord för ord: Hädanefter må pascharne af Egypten ej låta bygga några örlogsfartyg utan att hafva frågat Porten om lof och för detta ändamål fått en klar och bestämd tillåtelse Men Ismael pascha har bestält och köpt pansarfartyg utan att ens göra någoå anmälan derom i Konstantinopel. Nämda ferman af 1841 fastställer armens styrka till: adertontusen man samt tillägger: och må detta an-. tal, ej öfverskridas. Sedermera beviljades visserligen af Porten, att vicekonungen finge hafva en arm6 på tretiotasen man, men såväl fermanens ordalag som den omständighe-, ten, att khediven eger utnämna officerare till X och med öfverstar, men ej generaler, bevisa tydligen Portens rätt att förfoga öfver den egyptiska armen, som blott är en del af den turkiska. Den storartade förökning af armån, som vicekonungen genomfört till men för sina finanser och till invånarnes stora ! betryck, var helt enkelt ett öfverskridande af hans befogenhet. Likaså hans utskrifning af nya skatter och afslutande af nya lån. I fermanen af 1841 säger sultanen: Alla lån och atgifter upptagas och påläggas i Egypten i mitt namn; men som egyptierne äro mina undersåtar och på det man icke en dag. må pålägga dem otillbörliga bördör, lopp, som af min Höga Port pröfvats skäliga. Hvad lånen beträffar, så hade vicekonungen öfver hufvud ingen rätt att någonsin egenmäktigt öka Egyptens -statsskuld. Ty den, sotm, i likhet med vicekonungarne, ej eger rätt, att slå egna mynt, utan på hvarje sädant måste låta prägla sultanens namn, EE TT FR kod afsluta något lån. Afven budgetens.och vigtigare domars underställande grundar sig på fermanen af 1841, som uttryckligen förords nar: Ehuraväl pascharne af Egypten erhållit ärftlighetens prerogativ, så skola de, hvad rang beträffar, anses jemlika med dö öfriga vizirerna och i officiella skrifvelser tituleras på samma sätt som dessa. Följaktligen kunna de platt icke göra anspråk på att uppställa en egen budget och utöfva högsta domaremakten i sitt land. Från Konstantinopel telegraferas den 8 dennes till wienertidningen Preste: Det nordamerikanska sändebudet har förklarat, att unionen ej kunde fästa afseende-vid Portens lag, att ingen turkisk undersåte -må utan sultanens särskilda tillstånd naturalisera sig i ett främmande land. Unionen naturaliserar äfven utan ett sådant tillstånd och fordrar, att naturaliserade amerikaner respekteras i Turkiet. Wu a le fr AR RN Jernväg med endast.en skensträng. (Utdråg ur Tidskrift för Byggnadskonst.) Såsom bekant är hvilar den stora fördelen med jernvägars begagnande derpå, att den kraft, som erfordras för att på dem draga en vagb, är 10 till 12 gånger mindre viD ja Ihr, mMÖ FN