är oskyldig. Frågan är — skall du lyda villigt, såsom min älskade dotter, eller skall tvång behöfva användas ? Min fråga är besvarad,, sade FEustacie utan att å sin sida bry sig om att svara. Jag ser att hos eder finner jag hvarken för.barmande eller hopp. Och med en ny, djup nigning, vek hon åt sidan för att gå till sitt rum. Abbedissan gick tillbaka till sin broder. Hvad? sade han, har du ännu inte fått makt med henne? Nej, broder, jag har aldrig aett något sådant. Hon synes hvarken frukta oss eller tänka på strid. Jag visste nog att hon var en äkta Ribaumont och väntade hvarken tårar eller böner; men nyckfull och ombytlig som hon alltid fordom var, väntade jag att få se hennes styrka uttömma sig i vanmäktig vrede, och sedan hade segern varit lätt; men nej, hon ser alltd ut, som om hon hade någon inre visshet — något stöd — och der före kunde vara lugn. Jag skulle kalla det hugenottisk fanatism, men hon är ju ettriktigt helgon efter vår kyrkas alla föreskrifter och i det fallet vårt lits värsta plåga. Skulle hon kunna undkomma? frågade chevaliern, som betänksamt åhört sin systers ord. Omöjligt! Dessutom, hvart skulle hon taga vägen? Men portarne skola i alla fall stängas. Jag skall tillsäga portvakterskan att ej utsläppa någon utan min tillåtelse. Chevaliern gick ett slag upp och ned i rummet; hastigt stannade han och utbrast: Det var mycket obetänksamt att låta dessa qvinnor fritt få besöka henne! Låt Veronika genast komina biti Men i detta ögonblick stampade hästarne för den andiige magnatens vagn på klostergården och abedissan mäste skynda till sitt