Aftonbladet – 11 september 1869, sida 3

torde dock kunnat göras, än som nu sket för att öfverskyla detta missförhållande. Bjur sten har synbarligen varit alldeles främmand för de omfattande och rikt belönade forsk ningar som under de båda sista årtionden gjorts i vår medeltidsoch renaissancelitte ratur; och äfven bearbetaren synes ick egnat dem all den uppmärksamhet som ve derbort, om det ock må medgifvas, att alla resultater af de nya undersökningarne h sin plats i en lärobok för skolorna, äfvensor att han ej kunnat alltför betydligt frång den utstakade planen, att nemligen lemna e ny upplaga, ej en ny bok. Beklagligtvis ha han 1 dessa afdelningar äfven glömt att rätt några af de fel, af hvilka Bjurstens arbet här hvimlar. Som exempel anföra vi blott s 11, der först förekommer uppgiften om Eri! XIV som psalmförfattare, hvilken egenskaj vår lärde hymnolog, komm. J. W. Beckman på fullkomligt giltiga grunder frånkänt ho. nom. Vidare säges Gustaf Wasa skrifvit er rimmad krönika, då det numera är alldelei bestämdt kändt, och egentligen redan frår Messenii tid varit det, att 1558 års Gensva på danska krönikan härrör från Peder Svar (Petrus Niger), biskop i Westerås, kung Gustafs biktfader, förtrogne och historiograf Slutligen förbigås den förstiernhielmska dramatiken helt flygtigt, och det oriktiga påståendet om tvenne dramer om Gustaf I af d. ä och y. Messenius upprepas. Detta blott för att visa, hur svårt det är, äfven för den uppmärksammaste, att förbättra ett klent arbete, ifall han vill behålla något af dess ursprungliga innehåll. Vi anteckna detta, i händelse en ny upplaga skulle ifrågakomma, då det ju vore bäst att utgifvaren med denna del förfore så som han gjort med det följande d. v. s. fullkomligt omarbetade den. Sina bemödanden i detta afseende har utgifvaren samlat på tidehvarfvet 1809—46, der han också åstadkommit en särdeles fullständig och ienskildheterna riktig bild af den vittra utvecklingen. Den nyaste litteraturen, hvars behandling till allra största delen också tillhör utgifvaren, synes oss allt för rik på uppgifter och allt för fattig på öfverskådlig redogörelse för att fullt lämpa sig för en kortfattad lärobok, utan att vi derför vilja underskatta det mödosamma och utmärkta arbete som nedlagts på alla dessa datas samlande och kontrollerande. Men namn, årtal och boktitlar utgöra litteraturhistoriens material, med hvilket forskaren har att sysselsätta sig; för henne sjelf krätves dettas sofring och bearbetning. Och för en lärobok framför allt är det af nöden att undvika all öfverlastning af lärjungens minne på bekostnad af hans begrepp. Utgifvaren har visserligen i förordet sökt undvika beskyllningen för vidlyftighet genom att antyda sin afsigt att i detta verk förena både en lärobok och en handbok, en sammansmältning, som vi ej anse fullt lycklig, då ju fordringarna på dessa båda slag af undervisande skrifter äro väsentligen olika; men hvad han yttrat i detta hänseende kan dock icke tillämpas på ifrågavarande sak, eftersom ju i alla händelser en verklig framställning af ämnet, ej blott ett uppradande af dess material, behöfves, Ettannat område, der en ny och tidsenlig omarbetning är af nöden, är öfversigterna af språkets utvecking, hvilka nu taga sig väl magra och tarfiga ut, samt dessutom ej alltid äro fullt rikiga, Med påpekande af dessa brister kan det ngalunda vara vår afsigt att förtaga intrycet af arbetets utmärkta förtjenster, hvilka tan tvifvel göra det fullt begagneligt för sitt indamål och höja det vida öfver alla medäflare,. Utgifvarens smakfulla bearbetning if de många karakteristikerne af skalder och örfattare, den rikhaltighet och omsorg han vå dem nedlagt och den vårdade och till och ned eleganta form, hvilken de oftast iklädas, jer denna lärobok ett ovanligt värde ur kriisk och stilistisk, synpunk. Afven utgifvaens öfversigter af de skilda tidehvarfven äro lätta, klara och oveldiga, såsom det egnar len verklige historikern, En eller annan infändning kunde väl göras mot hans klassinlelning, såsom då han t. ex. skiljer Valerius rån akademikerne eller Dahlgren från fosfoisterne; men dylika obetydliga missuppfattingar höra till undantagen. Särdeles förtjenstullt är det att utgifvären intagit redogöreler äfven för företeelserna inom filosofiens mråde, hvilka -ha ett så väsentligt inflytande oå den vittra utvecklingen, och särskildt haft et under det nyss förflutoa skiftet af vår tteraturhistoria. Den alltför ensidigt vittra ppfattningen har han dessutom sökt mildra enom intagandet af en mängd notiser och ppgifter äfven från de mer strängt vetenkapliga områdena och derigenom, i hvad på onom ankommit, utvidgat den ursprungligen ränga planen, hvars grunddrag emelleri:Utid qvarstå till förfång för arbetet. vi unna ej sluta denna korta anmälan bättre n med den önskan, att den skicklige utgifaren -Mllve snart bliitillfälle att ytterligare marbeta eller nyskrifva sin bok, och att han ervid ej alls må binda sig vid Bjurstens erk, utan fortfara att sjelfständigt teckna tteraturens öden i den åskådliga och nogranna stil, hvarpå senare delen af föreligande arbete lemnar så tillfredsställande prof. — De sista dagarne ha på en gång bragt ;s en ovanligt stor mängd litterära nyheter ån olika orter och förlagsfirmor. ; Så ha vi från: Koistinnin mottagit Frk do 1