Aftonbladet – 11 september 1869, sida 3

. tillägg och rättelser önskvärda. I skola vi nämna: monymer ej i någon mycket sträng bemärkelse, utan mena dermed ord, hvilkas — större -Jeller mindre — yttre likhet i svenskan och -I dansk-norskan låter förmoda en likhet i betydelse, som emellertid ej eger rum. På grund af denna undersökning kunna vi intyga, såsom en förtjenst hos hr Dalins arbete, att dessa ord, som genom sin yttre likhet med svenska ord, hvilka de dock till betydelse äro mer ellermindre oemotsvariga, både äro till. betydligt antal upptagna och riktigt förklarade, så att hvem som vill göra sig besvär att begagna ordboken nog i allmänhet med dess hjelp skall undgå de ifrågavarande stötestenarne, hvilka lemnat så fula märken efter sig i en mängd öfversättningar. Emellertid vore visserligen åtskilliga Exempelvis Beliggenhed förklaras med belägenhet, lägen, I hvilket visserligen är riktigt, men anmärkas bör att det danska ordet väl svårligen användes annat än i lokal mening, medan det I svenska belägenhet har en vidsträcktare betydelse. Udrede förklaras med utreda, utrusta; tillvägabringa, anskaffa, komma ut med. Här bör först anmärkas att utreda i sv. har en bet. (t. ex. utreda en svår fråga — d. dröfte o. d.), som det d. udrede saknar, men som man vid rådfrågande af detta lexikon kan förledas tillägga detsamma; vidare att i förklaringen af samma ords bet. n:o 2 bort bifogas erlägga, (t. ex. en skatt), hvilket ej alltid kan ersättas med något af de tre angifna svenska orden, af hvilka ett saklöst kunde utgå. Under udförlig saknas bet. utförbar,. AÅgte sig återgitves med akta sig; förvänta sig; i stället för denna senare, enligt Molbech numera sällsynta bet., borde förf; ha anfört den lika vanliga, som från svenskan afvikande: ämna sig dit eller dit. Saaledes återgifves med således, så: det begagnas emellertid icke i den förra betydelsen (för att inleda omtalandet af en följd), utan blott i bet. sålunda, på det sättet. Under videre borde bet. synnerligt (t. ex. han har ikke gjort videre Lykke) ha medtagits, o. s. v. Förklaringarne af Kjole och Frakke äro ej fullt riktiga. En del ordspråkliga talesätt borde, hvar på sitt behöriga ställe, ha förklarats — såsom naar det kommer till Stykket, gaa en i Neringen, nordenfor Lov og Ret, Ole Luköie 0. d. — med de motsvarande svenska. Men i stället att förlänga denna anmärknivgslista, vilja vi till närmare öfvervägande hemställa om ej, derest en ny upplaga skulle blifva behöflig eller å annat håll något dylikt företag vara påtänkt, det vore skäl att såsom bihang till ordboken bifoga en förteckning å de nordiska munarternas homonymer, uppstäld sålunda: Sv. skickelse — d. Tilskikkelse D. Skikkelse — sv. skepnad Ty, att dessa försåtliga ord verkligen finnas, hvar på sitt ställe, rätt förklarade i en dansk-norsk och svensk eller i en svensk och dansk-norsk ordbok, bjelper ej den, som icke anar något försåt, hvaremot en uppmärksam genomläsning af -en samling kauteler skall ställa läsare och öfversättare så mycket på sin vakt mot misstag, att de rådfråga ordboken äfven om skenbart sjelfklara ord, så snart meningen gifver någon anledning att misstro ljudlikheten. I ett bihang har fört. upptagit åtskilliga ord, särskildt tillhörande det norska språket... Något är bättre än intet, heter det, och detta lilla bihang kan väl sålunda lända till något gagn. Men då A. Listovs Ordsamling fra den norske esthetiske Literatur siden Aaret 1842 omfattar åttiotvå sidor, är det begripligt, att de fjorton tilläggssidorna i hr Dalins ordbok i de allra flesta fall skola lemna den rådfrågande i sticket. I ännu ett bihang har förf. medelat några för danskan egendomliga person-, ortoch folknamn. Mer än en befogad anmärkning kan göras mot dessa listor. Nörrejydland (hvilket skrifsätt ej af någon begagnas) förklaras med norra Jutland, men betyder i sjelfva verket hela det stycke land, söm i svenskan kallas Jutland. Spanskesö återgifves med Atlantiska hafvet, hvaraf blott en del, så i danskan som svenskan, kallas Spanska sjön. Namn, som Lilleasien, Forindien, Bagindien äro icke anförda, 0:28; Vi Emellertid kunna vi utan tvekan anbefalla den fitige och förtjente författarens dansk-norska och svenska ordbok till deras tjenst, som ej ega tillgång till de stora och dyrbara lexikaliska arbetena af Molbech, I. Aasen m, fl. Öfversigt af svenska språkets och litteraturens historia af Herman Bjursten. 3:dje upplagan, bearbetad och tillökt. (Sthm, 1860.) Ett af de i alla hänseenden svåraste och otacksammaste värf man inom litteraturen kan företaga sig är att söka bearbeta, fullständiga och rätta ett till sin idå godt och behöfligt, men i utförandet förfeladt arbete. Hur mycket än bortarbetas, inflickas och ordnas, skall dock alltid af det gamla avarstå nog för att skymma det nedlagda besvät eller åtminstane förminska dess frukter. ill arter af dylika arbeten räkna vi den bearbetning af Bjurstens litteraturhistoria, som ir G. Claöson här lemnat. Hon står så långt ifver sjelfva hufvudarbetet, att man ovilkorigen måste beklaga att ej bearbetaren hellre att röra sig på egen hand och fritt än binlas af en underlägsen föregångare, Hans yyfte har, som han säger i förordet, varit att rätta, att komplettera, att befrämja öfrerskädlighet; och dessa uppgifter har han öst på ett öfverbufvud lyckligt och taktfullt ätt. Hvad som icke, enligt den föresatta Nlanen, stått i hans förmåga att afbjelpa är len inskränkta uppfattningen af litteraturen iteslutande från vVitter synpunkt samt den tyfmoderlighet, hvarmed tidehvarfven intill stiernhielm blifvit behandlade, i det de afFO PRFSKE SEED SA fot FF TEE. DN 0. VARESE ÅT RE SN TE 0 SS ku by fv Si n h F P