Aftonbladet – 11 september 1869, sida 3

abbedissan hvarandra, då hon med mycken värdighet beredde sig att lemna rummet. Följ med henne. Öfvertyga henne att hon har ingenting att hoppats sade chevasn, och hans syster, lyckades genom några snabbare rörelser än vanligt, hiona upp Eustacie i båghvalfvet, der en korridor förde till kapellet och en till hennes eget rum. Hon hade åter nedfällt sin slöja, men fastern drog den häftigt undan, och sade: Se på mig, Eustacie. Jag kommer för att säga dig att det ej är värdt du tror dig kunna besticka någon af systrarne här. Inte en af dem vill: understödja din grufliga dårskap. Om du inte före aftonen bortlagt denna narraktiga sorgdrägt, skall du få smaka på den penitens du suckat efter. Vi hafva länge nog uthärdat dina nycker — du som inte är hvarken enka elier hustru mer än jag. Hustru och enka är jag inför Gud, som skall beskydda mig,, svärade Eustacie, Oförskämda! Om jag ej visste att detta vore en barnslig inbillning — vid Gud: jag skulle ej spara den, som Vågar älska — hva skall jag säga? — inte blott en kättare, men en fiende till hennes faders hus. Hanl utropade Eustacie; hvad ondt har väl han någonsin gjort? Han har ärft sin förrädiske faders blod, svarade fastern. Ständigt har denna affälliga slägt förolämpat oss. Min brodersous svärd hämnade många slägters lidnaoförfätter.n 3 RAR Dåp, sade Eustacie och såg på henne med en bestämd forskande blick, då skulle väl ni, fru abbedissa, inte hafva förbarmande ller kärlek för ens den oskyldigaste ättling af denna äldre gren? Flicka, hvad är detta för ett dåraktigt 7 Det är nu inte frågan om hvem som