Aftonbladet – 7 september 1869, sida 2

Kärlek! ja, min käre gosse, men om hon är ovärdig din ömhet? Eh! Cecily, hvad säger han? Han är viss på att hon är oskyldig. Det är naturligt. Men, min käre gosse, du skall snart lära att äfven en god och mild qvinna, som har en väktare öfver sitt samvete, snart nog är redo att anse sig böra offra ända till känslan af det rätta för hvad hon kallar religion, — Hvad är det, hvad säger han, Cecily? Hon var redo att blifva en af oss, sade Berenger med en stor änsträngning att göra saken klar. Ah, ännu en snara. Stackars barn! De mest. intagande af dem blifvade farligaste bedragerskor, -och hennes slägt, som vårdat henne som barn, kunde säkert böja henne efter sin vilja. Mylord, sade Berenger, som fann att det tjenade till ingenting att strida. om ni blott vill låta mig afsända Osbert, skall hennes svar visa hvad hon är. Det är något i detta, sade lord Walwyn, då Cecily upprepat dessa ord. Det är naturligtvis riktigt att:både hon och hennes anförvandter få veta att Berenger lefver, och jag tror att ingenting annat än hennes svar kan, öfvertyga. honom. Öfvertyga, mumlade Berenger. O att jag kunde göra begripligt för honom — — Huru eländig jag är, som ej ens har ord att försvara: bennel Hvad? sade den gamle lorden igen. Blott jag kunde tala, mylord, skulle ni snart inse hvarföre det är hädelse att tvifla på henne! Ah! godt, min son, vi vilja inte såra dig med ord, som dock är fåfängt, Du skall få sända din tjenare ditut, om detta kan lugna ditt sinne, ehuru jag hellre sett att du Itat