Aftonbladet – 7 september 1869, sida 2

nt ere mg RR SR Re ät REA RS ifvit i Norge spridda och 10,000 exemplar:4 Patriotiska sällskapet i Sverge gratis ut-: glade. : — — Stockholms Sparbanks principaer hade i går eftermiddag sammanträde för utlig handläggning af de väckta förslagen m utvidgning af sparbankens verksamhet. lirektionen var dervid nästan mangrant tilltädes. Man såg der ordföranden justitierået Wretman, vice ordföranden justitieomudsman Fröman, rådmännen Brodin och lorrbin, grosshandlarne Rinman, Broman ch Lennmark, bankokommissarien Dahlren, ombudsmannen i riksbanken Richter, xpeditionssekreteraren Smerling, kgl. sekreeraren Tempelman, öfverkommissarien Almren m. fl. Åfven principalerne hade ganka talrikt inställt sig. Efter justering af protokollet för sista sammanrädet, upplästes direktionens yttrande. Direktioen tillkännagaf häruti att i anledning af bankoommissarien Dahlgrens förslag att inrätta afdel-. ingskontor i folkskolelokalerna direktionen skriftexlat såväl med folkskoleöfverstyrelsen som med kolstyrelserna i territorialförsamlingarne utom storkyrkoförsamlingen och från alla mottagit rynnsamma svar, utom från skolstyrelsen i Maria örsamling, hvilken ansett sig först böra höra föramlingen innan den egde bifalla direktionens ramställning. — Direktionen hade dock anledning woppas att detta hinder snart skulle undanrödjas. ikaså hade direktionen förvissat sig om att bland olkskolornas lärare och lärarinnor lämpliga personer för tjenstgöring å afdelningskontoren kunde rhållas. Kostnaden för hvarje afdelningskontor ade direktionen beräknat till 700 rår, hvadan lensamma för ett afdelningskontor i hvarje terriorialförsamling utom Storkyrkoförsamlingen, der parbankens hufvudkontor vore beläget, skulle ippgå till omkring 4900 rdr. Direktionen föreslog vå grund häraf, att principalerna måtte bemynliga direktionen att inrätta nyssnämde 7 afdelvingskontor för att hållas öppna för allmänheten vå timmar hvarje söcknedags eftermiddag samt utt af sparbankens medel bestrida de härför erorderliga kostnader. I fråga åter om de af hr Dufva väckta förslag itt hålla hufvudkontoret pa från !, 10 till ; 3, i stället för såsom nu från !, 10 till 1, samt att hålla samtliga kontoren öppna om söndagsmorgnarne, hade direktionen, i förut afgifvet utåtande, helt och hållet afstyrkt det senare förslaget, samt, i anledning af det förra, tillstyrkt att hufvudkontoret endast skulle hållas öppet melJan kl. 9 och kl. 1. Direktionen åberopade härutinnan sitt förra yttrande och tillade såsom ytterligare skäl, att tiden emellan 9—10 skulle vara synnerligen beqväm för vissa klasser af allmänheten: att erfarenheten skulle visa att tiden emellan 1—2 deremot vore af allmänheten mindre använd för dylika göromål; samt att; då riksbanken stängdes kl. !,3, så skulle, genom utsträckande af sparbankens kontorstid till samma timma, insättning af medlen för hvarje dag i sparbanken omöj liggöras och, utom den våda härmed vore förenad, sparbanken åbringas ränteförluster. Härefter erhöll hr Dufwa ordet och yttrade, att han för sin del tillstyrkte bifall till direktionens förslag om afdelningskontor i:folkskolelokalerna endast med-den förändring, att tiden i stället för 2 timmar hvarje söcknedags eftermiddag måtte bestämmas till minet 2 timmar, så att, i händelse anledning framdeles visade sig att-förlänga tiden, direktionen måtte ega rättighet dertill, utan att först behöfva höra principalerna. I fråga åter om öfriga ämnen för öfverläggningen, hade direktionen icke uppgifvit för hvilka klasser af allmänheten tiden emellan 9—10 skulle vara särskildt lämplig. Afsåges härmed de arbetande klasserna vore väl bekant, att dessa hade frihet emellan 8—!,9, men icke lemnade detta dem tillfälle . att emellan 9—10 begagna sparbanken. Hvad åter anginge det hinder direktionen anfört emot. kontorets öppethållande till !, 3, så ehuru det vorelätt att angifva huru dessa med någon god vilja kunde undanrödjas, ville talaren i stället inskränka sitt förslag derhän, att kontoret skulle hållas. öppet till kl. 2. Direktionens uppgift, att tiden emellan 1—2 icke af allmänh ten begagnades, vore ej af erfarenhetem bekräftadt. Deremot vore väl tydligt att det mången gång kunde vara önskligt och behöfligt att Bparbanken hölles öppen på, de tider, som af andra penningeinrättningar vore antagna. Då emellertid direktionen hufvudsakligen åbdropat sitt förra utlåtande vore det härnti man hade att söka några giltiga skäl för Direktionens afstyrkande. Direktionen utginge i detta yttrande från antagandet att sparbankens arbetskrafter icke skulle ökas, och förklarade sig på denna grundicke kunna tillstyrka den förlängning i expeditionstiden som yrkats, men längre fram i samma yttrande antoge direktionen art ytterligare arvoden skulle anslås åt tjenstemännen vid SR tionen. Då det väl ej vore meningen att gifva dessa arvoden för intet så vore ju öppenbart att direktionen ämnade öka arbetskrafterna. Hvarför då icke tillse, att denna tillökning blefve sådan att någon valuta erhölles för utgiften. I detta afseende vore att befara att halftimmen emellan 9—10 efter någon tid komme att lida intrång af en längre akademisk qvart, och det vore således egenligen halftimmen emellan !,1—1, för hvilka nya arvoden skulle ges. Längre fram i sitt yttrande förklarade direktionen uttryckligen, att med ökade arbetskrafter expeditionstiden på hufvudkontoret kunde utsträckas utöfver hvad direktionen föreslagit. Hvarföre icke då, när man i allt fall ämnade medelst nya utgifter öka arbetskrafterna, också i afseende på ar betstiden göra hyad man erkänt sig kunna göra Direktionen hade häremot intet annat att anföra än att det vore klokt att först inhemta. verkan af de förändringar direktionen föreslagit, innan vi dare förändringar skedde. Men huru åktningsvärd all varsamhet vid reformers antagande är måtte vara, så vore det nog långt gånget att ifrå ga om en förlängning af sparbankens expeditions tid, den man sjelf erkänt kunna ske, endast viljs göra en halftimme i sender, för att för hvarje så dan halftimme afvakta särskilta verkningar. Vi dare hade direktionen åberopat såsom något fö arbetet på sparbankens kontor egendomligt, at arbetet, icke finge ske under vanligt kontorslugn Någon sådan egendomlighet för sparbanken före funnes dock icke, enär detta förhållande vore ge mensamt med hvarje kontor der en trafikerande allmänhet hade tillträde och skulle expedieras Och då direktionen i sitt yttrande bjert framhbålli huruledes tjenstemännen dag efter dag under ex peditionstimmarne voro ansträngda af en mångta lig publik, af hvilka hvar och en fordrade att for expedieras, så vore just detta det mest talande bevis för nödvändigheten af en betydligare för längning af expeditionstimmarne; ty då etter hvad direktionen förklarat, en mångtalig publik stön digt väntade på expedition, fordrade ju det billi gaste afseende på allmänhetens beqvämlighet, at denna trafik fördelades på längre tid, så att ex peditionen raskare kunde fortgå. Vidkommande frågan om sparbankskontorens. öppnande på sön : dagsmorgnarne hade direktionen icke haft annar RR ST os ORÖRT RASRME RER mm HH AD KR — SR