Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

t ; i Stockholms-bref. XXI. Hr redaktör! Förr for man till Rigi, när man ville njuta af en vacker utsigt. Nu far man till Mose backe. Jag tager mig fribeten att fästa eder uppmärksamhet på denna förändring i de euro peiskaoch amerikanska turisternas marschruta. en är icke utan all vigt för vårt fosterland I och särdeles för vår hufvudstad. Hvem har : jicke varit på Rigi? Hvem har icke ridit den I branta vägen från Veggis uppåt det af alla turister välkända schweizerberget i skuggan af I valnötträd och kastanier och bland doftande blommör aft tusen slag, just en lustridt och till sist ett lustberg? Rigi är högt, men det är ingen fara att bestiga detsamma, och derför är det också besökt af så många tusental resande hvarje år. Det var besökt, menar jag. Nu far man i stället till Mosebacke. Vägen till Mosebacke är också brant, men numera lika god och beqväm som tilltoppen af Rigi. Det bar isynverhet denna sommar blifvit erkändt och intygadt af såväl tyskar, som epgelsmän och fransmän, för att icke tala om våra vänner danskarna, hvilka funs nit vägen upp till Mosebacke, ubyre intressant, om ock något besvärligare än backen vid Frederiksberg. Stockholm börjar komma på modet i den civiliserade reseverlden. nov en gång kan vårt land få en verldshistorisk betydelse, om just icke på samma sätt som under Gustaf II Adolfs och Carl XII:s dagar, men tiderna förändras och vi med dem. Det kan icke bjelpas. Hufvuds saken är att man följer med i den stora strömmen, utan att taga sig vatten öfver hufvudet: . Såväl tyskar som engelsmän, fransmän och danskar hafva, sade jag, uttalat sig fördels aktigt om Mosebacke. Detsamma hafva äfven italienare, nordamerikanare, brasilianare, ryssar och greker gjort, allt under denna sommar; Och det är icke endast Mosebacke, som de berömt. De hafva funnit sig utomordentligt nöjda med hela vår hufvudstad och; hålla nu som bäst på att förkunna vårt lof i olika trakter på jorden. Jag har varit i tillfälle att se åtskilliga af dessa loford Zu papperet, till och med på ryggar er de taga sig mycket bra ut. Hvad våra in? timare vänner Erik Bögh, Robert Watt och den spirituele följetonisten Cabiro skrifvit or oss, det är redan temligen allmänt bekant: Deremot tror jag icke att många af Aftonbladets läsare känna något af allt det vackra som stått att läsa om Stockholm i en Rigatidning; men jag förmodar det kunna vara af ett visst intresse att ertara något derom; helst som ifrågavarande. tidning; Rigasche Zeitung, är ett mycket spridt blad, ej endast inom de ryska östersjöprovinserna, utan äfven i en del af Tyskland. Man påminner sig utan tvifvel, att bland de många främlingar, som under denna sommar besökte Stockholm, var äfven en ångbåtslast med lustresande från Riga. De zanlände hit med åvgfartyget Alexander II, kapten Johanssohn, lördagen .den 24 Juli och stannade här endast fem dagar. Denna korta tid tyckas de dock hafva begagnat på bästa sätt... En af deltagarne i färden har i Rigasche Zeitung lemnat en skildriog af denna Lustfabrt nach Stockholmp och i åtta följe tongsartiklar på ett lifligt och intressant satt redogjort för det intryck Sverges hufyudstad utöfvat på honom och hans hundra reskamrater. Man säger: se Neapel och sedan dö — jag tror att man bör säga: se Stockholm och sedan stanna här, utropade en af dessa Rigabor, när han gjort bekantskap med vår hufvudstad. Det var en person, som rest mycket och sett Rhentrakterna, södra Frankrike och Italien. Författaren menar, att om Sverge också icke i allt kan täfla med södra Europa, den gamla kulturens vägga, om det ej erbjuder så mårga lysande punkter för den verldshisto,iska erinringen, om det saknar Medelbafvets milda luft . och yppiga stränder, om dess städer ej ligga i medelpunkten af den stora verldsrörelsen, har landet dock sin aktningsbjudande historia, sina beundransvärda minnesmärken. : Om Skandinavien ej småler så blomstrande och förföriskt, som dess systrar i södern, fängslas man dock ej mindre af dess allvar, dess stränga skönhet och allt det herrliga, som kraftfull, uthållig menniskovilja förmått skapa af en anvars otillgängligt vild och hård natur. Poesien finnes ej blott, säger Rigaförfattaren, i det land der im dunklen Laub die Goldorangen glähn, utan också der det bjelkuppburna taket omgifves af susande ekar och mörka faror. Stockholm isypnerhet står i skönhet ej efter något annat ställe. Det är kanske alltför vackra omdömen, som främlingen fäller öfver vår stad, men det skall väl icke göra oss derför alltför inbilska. Godt gör det, att någon gång få höra litet beröm. Då kan man också, såvida man icke är ett enfaldigt kräk, äfven tåla vid klandret och rätta sig derefter, när det befinnes vara berättigadt. I ett poetiskt språk beskrifver författaren inloppet genom Stockholms skärgård. Jag skulle vilja föreslå er, hr redaktör, att låta öfversätta denna beskrifning för A.tonbladets läsare, men ursäktar mig med att ej hafva tid dertill. Jag har blött önskat fästa upj märksamheten, på dessa vänliga blad från andra sidan Östersjön och kan endast istörsta korthet angifva det förnämsta: af deras innehåll. F Rigaförfattaren fann genast vid ankomsten till Stockholm, att staden midt uti en allvarsam natur har en äkta storstads-ståtlighet och elegans. Lif på gatorna och lif på AR AR AA nn