Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

noch ett rätt svårt sår, lyckligtvis läkt! är detta första gången du ser det? Han svarade ej; men lade handen öfver amen och efter några sekunder utbrast an: Då är det inte någon dröm? Sir — Har jag varit i Frankrike?, Ja, min son, du har det, sade sir Marmaduke med mera ömhet och mildhet än man kunnat tro honom om; men hvad som der tilldrog sig, är bäst att anse som en dröm och inte mera tänka på. Berenger . hade, medan styffadren talade, upptagit samma lilla. ke pena hvari han en gäng beundrat sig sjelf och då han fick se ärret i pannan och plåstret på kinden, som vanstälde hans ansigte, tycktes en ny hågkomst inställa sig och han mumlade: Barbouilles ce chier de visage — ja det var så han sade. Jag kände pistolmynninsen på min kind! -Narcisse! Har Gud haft förbarmande med mig? Jag bad till Honom. Ah! le baiser d Eustacie — så sade han. Jag väntade i mörkret. Hvarföre kom han och inte hon? O, fader, hvar är hön? Det var svårt och hårdt att säga sanninsen, men sir Marmaduke gick fnodigt och itet tvärt, men långtifrån ovänligt, rakt på saken: Hon är qvar hos sina vänner i Frankriken, sade han: -. Ynglingens förskräckta och förtviflade utseende vid dessa ord skrämde dem alla, och än sparare jemrade sig än talade då han rastammade orden: Qvar der! Qvar hos dem! Hvad har jag gjort, som lemnat henne der? (Forts. följer.)