Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

Hon fick dem, sade Berenger i en tor som om detta var helt naturligt; hon ville bära dem på imaskeraden... Hon;..n Men sir Marmadukes stora hand qväfde, så att säga, den fråga, som låg på modrens läppar; allt dock osedt af sonen, som åter böjde sig öfver skrinet, ännu ifrigare än nyss sökande efter någonting. Slutligen fick Han rätt på en liten rosett af rosenröda band, hvarvid var fästadt ett papper, genomstucket af nålstygn. Han förde den hastigt till sina läppar, kysste den varmt och satt sedan med rosetten i handen och tycktes försöka Fv sina minnen. På en gång utropade an: Hvar är hon? Lucy? sade hans mor, som trodde att han tänkte på henne, som de nyss talat om. Hon skall komma i morgon och tacka dig Han skakade på hufvudet, vinkade otåligt åt Coal och sade ifrigt: Ar det för smittans skull? År hon sjuk? Jag vill gå till henne. ecily och sir Marmaduke svarade begge: Nej, nej, och voro tacksamma, ehuru ängsliga, då han åter latåde sig tillbaka i stolen utan att fråga något mera, såg stadigt på det genomstuckna papperet, der-nålstygnen bildade sig till orden: Sweet-hearts. ? Men strax, derpå började hän häftigt lösa upp lioningen på sin högra skjortärm. Hans mor hjelpte honom, i tanka att han. skadat: eller tröttat sin arm: De skulle nästan blifvit glada om så varit, men han drog -sig otåligt undan, vek upp ärmen och såg på det visserligen läkta. men ännu blott med tunnt skinn betäckta, djupa såret på armen: Han betraktade det ett ögonblick och sade: ,Det är ett svärdshugg. SE är det, gosse; svarade sir Marmaduke,