Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

maduke, cinte som ditt, min gosse,, ty har förstod hvad Berenger föreställde sig, mer kunde dock knapt hålla sig allvarsam vid tanken på det slags cutslag styfsonen fruktade för sina haltsystrar. Fru Annora pratade under tiden med sonen. aMen . de ha skickat dig sina julgåfvor ändå, stackars små, de ha länge haft brådtom dermed och jag tror Lucy har sytt hälften sjelf; Se, denna halsduk är sydd af Dolly, och här äro ett par handlinningar deh manschetter, som Nanny och Bessy hafva broderat med sina vackraste efterstygn. Berenger smålog med en beundrande åtbörd. Derpå sade han på ett osäkert, drömmande sätt: cMig tycktes jag hade några gäfvor åt dem), och han såg sig omkring i rummet, tills hans blickar föllo på ett litet schatull med metallbeslag, som ban medfört på sin resa; han pekade derpå med en glad blick, och sir Marmaduke lyftade det upp på en stol bredvid horom. Nyckeln, också af metall och. prydligt arbetad, låg i hans börs och lady Thistlewood gladde sig redan åt att få se ej blott några utländska småsaker, men också de ryktbara perlorna. Cecily smög sig emellertid sakta in för att tillse att hennes patient icke blef alltför uttröttad. Han började kunna använda sin. högra arm, ehuru den ännu var något stel och styf; han försökte upplåsa schatullet, men ehuru han måste öfverlemna detta ärbete åt sin styffader, märktes det tydligt att han ej gerna ville låta någon annan efatta sig med skrigets innehåll; Han framtog sjelt derur en vacker solfjäder. af fågelfjädrar, som han räckte åt sin moder, sägande: Till Nan; jag lofvade henne det. Den i Les Halleso, tillade. han litet för