Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

, ss CER Fire 4 Jjorden af fruktan för till de ädla metallernås infytande för at förklara denna. stegring. Visserligen är de möjligt att produktionen af de ädla metal lerna då i verkligheten var större, än hva som erfordrädes för att tillfredsställa han delns behof; men å andra sida medförde krigen ett sådant slöseri med guld och silfver, så stora qvantiteter deraf nedgräfdes lundring, så att de doek alltid blir tvifvelaktigt om tillgånger var öfverflödig. Hvad som bevisar att pri serna under nämde period icke hade något -Jatt skaffa med ett för stort öfverflöd på guld I och silfver är, att så snart krigen slutats efter 1815, föllo också prisen, -oaktadt pro.Jduktionen af de ädla metallerna icke aftagit. Men huru det än må förhålla sig med dessa mindre betydliga förändringar i en särskildt kort period i historien, så står dock under alla omständigheter fast — och det är hufvudsaken — att från 1640 till 1789, om man så vill, inträffade ingen väsentlig förändring i varupriserna, oaktadt produktionen af de ädlametallerna tredubblades mot hvad de voro vid periodens början: 100 litrer spanmål kostade under de år, som närmast föregingo 1789, 15 å 16 francs, liksom 1640. Men hvad hade då frambringat så olika resultater före och efter 1640? Jo, helt enkelt det, att marknaderna hade blifvit större och att de ädla metallerna hade funnit -en afsättning, som de förr icke hade haft. Från 1492 till 1640 hade hela produktionen af de amerikanska grufvorna koncentrerat sig i Europa. För densammas användande annorstädes fanns ej tillfälle, och då bruket af de ädla metallerna äfven var inskränkt i Europa, på grund af den ringa lifligheten i handeln, blef snart tillgången derpå större än behof.vet, och följden deraf blef svåra rubbningar i priserna. Emellertid är det ett faktum, hvarpå bör läggas synnerlig vigt, att dessa rubbningar alldeles icke motsvarade tillökningen i metallerhas massa, enär denna, såsom anförts, inträffade i ett förhållande som 200 till 100. Efter 1640 togo handel och industri en högre lyftning. Indien och några mindre delar af Asien trädde nu i förbindelse med Europa; de hitsände deras produkter och mottogo i utbyte en delaf Europas ädla metaller. Värdet af de ädla metaller, som sålunda härifrån sändes till dessa aflägsna Jänder från 1700 till 1809, uppskattar Jacob till 8 milliarder 800 millioner. Dertill kommer, att braket af guld och silfver i industrien, förnämligast till prydnader och mycken, också betydligt tilltog. I Frankke hade man genomlefvat Ludvig XIV:s praktsjuka tidsålder och befann sig midt uppe i regentskapet och Ludvig XV:s slöseri. I England inträdde samtidigt med den nya dynastien, som efterföljde Stuartarne en ny era af storhet och välstånd. Jacob ansåg värdet af de ädla metallerna som i förutnämde 110 år förarbetades till smycken eller användes i industriens tjenst till lika samma med den som utfördes till Orienten. Af hela bruttoproduktionen — 27 milliarder — anser han att endast 2 milliarder stannade qvar till förökande af massan af utmyntade ädla metaller i de civiliserade länderna. Men anslår man beloppet till 4 milliarder, om man anser Jacobs beräkning för låg, så har man förklaringen hvarföre prisen under den långa perioden hade jemförelsevis varit så ringa. Det är af intresse att känna huru beräkningarne varit under olika perioder: Från 1546 till 1600 var produktionen årligen 50 millioner francs — hvilket utgjorde 242 procent af den förhandenvarande massan; från 1600 till 1700 steg den till 83 millioner årligen, men dessa utgjorde samtidigt endast 2 proc. af behållningen — så från 1640 endast 10. Under loppet af 18:de århundradet utgjorde produktionen, fastän den steg till 200 millioner årligen, blött 112 proc. af behållningen; och slutligen någon tid före 1848, då de ryska guldgrufvorna börjat drifvas, steg produktionen till 400 å450 millioner om året, men utsjorde ändå blott 1!4 proc. af den hela förbandenvarande massan ädla metaller. Produktionen från början af detta århundrade anslås till 8 a 10 milliarder, men alla äro ense deromy att den knappast har varit tillräcklig för att afbjelpa det förhandenvarande : behofvet — och har icke kunnat förhindra : att vi hafva varit underkastade mycket be-l: tydliga myntbesvärligheter och att vi 1847 voro nödsakade anlita kejsarens af Ryssland hjelp för 50 millioner. Det är också säkert : att omkring den tid då Februarirevolutionen : nträffade hade de ädla metallerna snarare Detta är hvad ! vunnit än förlorat i värde. som gått före den stora frågan, och skall jena till ått se-det nuvarande tillståndet i less rätta dager.