Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

år sedan vårdat honom i en långvarig och svår febersjukdom, som man fruktade skulle blifva kopporna, och hon trodde att han sam-manblandade minnet af denna sjukdom med den närvarande. Ett par gånger visade han sig förundrad att få se Filip och sin mor, hvilka båda då alldeles icke fått besöka honom, så länge man trodde sjukdomen vara början till kopporna. : Vid jultiden var han så mycket bättre och visade så mycket intresse för sin omgifning, att. Cecily trodde den tid icke vara länge borta-då minnet skulle återkomma. Hvarje buller tycktes emellertid vara honom-så plågsamt. att julnöjena flyttades till Combe Manor, i stället för att alla eljest samlades vid Hurst Walwyn. Efter gudstjenstens slut på juldagen kommo blott sir Marmaduke och hans fru på besök till sin son, som satt i en länstol framför eldbrasan i sin sängkammare efter den korta predikan som: hållits issjukrummet.. Der inne såg gladt och trefligt ut. En klar brasa sf ved brann i kaminen och upplyste de brokiga tapetersa och de mörka träsniderierna på möblerna. Genom det af murgrön. täckta fönstret glänste solen in och till. och med den sjuke, omgifven af sina mörkröda dynor, ehuru hans ansigte var blekt nog, der det icke doldes af förband och plåsterremsor, hade ett småleende i ögat och på läpparne, till tack för hans styffaders tillönskan aft amången glad jul, i alla fall med bättre helsa än nu. cJag tog ej de små flickorna med, Berenfö jag fruktade de skuile trötta dig, sade ans moder. Berenger såg orolig ut och sade, otydligt som hen alltid talade: aHa de blifvit sjuka? År utslaget svårt?, aNej, nej, högst obetydiigty, sade sir Mar