Aftonbladet – 1 september 1869, sida 2

annat än syskonkärlek mellan de båda unga och att medlidande derföre wvästan var en förolämpning mot Lucy. Den goda flickan sjelf var mycket besvärad af modrens deltagande, och undvek det så mycket som möjligt. Hon försökte deremot på sitt eget milda sätt förbereda de små systrarna på att-finna oräkneliga fullkomligheter hos broder Berengers hustru, och gaf Philip gema rätt, när han sade att Berenger visste väl sjelf bäst hvad han ville. z I alla fallp, menade Philip, skola vi hafva den präktigaste lusteld som någonsin varit sedd i detta land. Lucy, du tår lof att bedja vår far om en tjärtunna.n Tjärtunnan tronade snart på ett ofantlig! bål af risknippor och fiskargossarna hade fått löfte om en silfverpenving till den, som först skulle låta unge herr Philip veta att milord och milady voro i antågande. Pbilips pony fick icke långa hvilostunder i dessa dagar, då han oupphörligt färdades mellan utsigisberget och stranden af hafsviken; men dag efter dag gick och ändå medförde fiskarbåtarne från Jersey ingen passagerare att tala om; och alltjemt satt Lucy i spänd väntan och spratt till vid hvarje ljur, och harmades på sig sjelf för sin dårskap. Men en dag störtade Philip in i salen på Comsbe Manor, upphetsad af ridten och af förskräckelsen. : O, fader, fader, Paul Duvals båt är inkommen, och han säger att de skurkarna papisterna, hafva mördat hvarenda protestant i Frankrikel , ; Sir Marmadukes försäkran att han ej trodde ett enda ord häraf, yttrades i de starkast ordalag. Det oaktadt tog han sin häst och red ned. för att tala vid Pan! Duval och förbjuda honom sprida detta rykte, på det fruntimren e skulle skrämmas deraf: