Aftonbladet – 30 augusti 1869, sida 3

folkets litterära eganderätt; men att man I Danmark skölle gå så långt som i detta fall skett, hade väl ingen trott som hört danskarnes upprepade yrkanden på en skandinavisk såmmanslutning. Tidpunkten för en sådan litterär örfil kan ej vara sämre vald än just nu, då förbrödringen mellan de båda folken fått en ny och betydelsefull utgångspunkt, och särskildt kort efter det en nordisk språkkongress sammanträdt i syfte att, utan förgripelse på egendomligheterna hos språken, undanrödja de yttre olikformigheter, hvilka försvåra folkens ömsesidiga begripande af hvarandras skrifter. Det är bekant att bokhandelsförhållandena mellan de båda rikena ej ännu äro fullt tillfredsställande, och att särskildt priset på danska böcker i allmänhet försvårar deras spridning hos oss, hvilken omständighet i hög grad bidragit till öfversättandet af danska böcker i Sverge. Det betydligt lägre svenska bokpriset har emellertid icke hindrat ett ganska betydligt öfverflyttande till danskan af våra litterära alster, och härom är ingenting att säga, så länge ej någon mellanrikslag i detta fall stadgats. Men, vi upprepa det, här är fråga om rent eftertryck, något som dock från äldre tider ansetts såsom ett skamligt förgripande på eganderätten, och hvilket nu icke allenast förbjudes inom alla ordnade samhällen, utan äfven mestadels är förhindradt olika europeiska stater emellan genom särskilda statsliga öfverenskommelser. Man hade således i Sverge icke väntat ett så ohemult förakt för hvad offeotlig anständighet i ett fall sådant som letta kräfver, om ock, som sagdt, någon bestämd lag ännu ej stiftats. Med påpekande at sakförhållandet har ins. åsyftat, dels att räcka allmänmeningens uppmärksamhet på letta i sin art ensamma försök, dels ock ätt je en ytterligare påminnelse om behofvet af utt skyndsamt genomföra de förslag till stadsanden, som i fråga om litterär eganderätt ordens länder emellan redan föreligga. Ä met är af högsta vigt för vår: litteraturs ramtida utveckling och får icke med likgilighet förbises, hvarken hos oss eller hos åra skandinaviska bröder i grabnländerna.