Aftonbladet – 28 augusti 1869, sida 3

Tidningen Kalmar här besvarat de anmärkningar vi nyligen gjorde emot det oanständiga sätt, hvarpå den omtalade riksdagsmannavalet i hufvudstaden. Svarömålet är affattadt i den ton och anda som man kunde vänta af den unga och oerfarna redaktionen; den vittnar om mycket politiskt oförstånd, men tillika i hög grad om ingrodd gammallundensisk ilska och bitterhet. Kalmar aktar sig mycket väl för att upptaga till verkligt besvarande någon af de anmärkningar, som blifvit gjorda eller beriktiga nå got af sina misstag. Han aktar sig väl för att-inför sin publik erkänna det grofva och stockdumma misstag han begått, då han förklarat, att Vetenskapsakademien passat på att ligga upp i vinden, som blåste från Alstensmötena och med den röda flaggan hissad i topp seglat in i Andra kammaren,, Han bryr sig allsicke om att uppgifva, huru och på hvad grund han kunnat påbörda signaturen J. A. H. (hvilken han till yttermera visso namngifver såsom general Hazelius) att ha fällt det yttrandet om professor Nordenskiöld, att denne är en adept ur handlanden Leufstedts skola. Lika litet lägger han sig vinn om att beriktiga något annat af sina misstag. Men i stället och för att inför min: dre -tänkande personer icke synas alldeles svarslös, tager han munnen full med otidigheter emot Aftonbiadet, ordar vidt och bredt om dess många olater, dess hållningslösnet, dess brist på inflytande o. 8 vv, Um den unge Kalmar,-redak ören tror, att denna kria har något Nyhetens behag öch kan förete aagönting så pikant, att han dermed Kan öfverskyla och bringa i glömska de faux pas, han gjort vid sin debut på den politiska arenan, så bedrager han sig högligen. Det är blott ett uppkok på samma trantarara, som af gammalt från särskilda håll inom konservatismens läger spelats upp emot Aftonbladet. Den allmänhet, som följer det politiska litvet med någon uppmärksamhet, har så ofta hört dessa junkerliga slagdängor, att den kan dem utantill, och på oss göra de endast samma intryck, som det vi erfara af en gammal utsliten positivmelodi. Den endzx strof, hvari ,Kalmar mot slutet af sin uppsats i förbigående något berör de ämnen, som föranledt denna skriftvexling, innehåller endast ett par nya osanningar, som äro så mycket djerfvare som de innehålla fullständiga motsägelser. Kalmar påstår, dels att vi ignorerat Ålstensmötena, dels att vi kastat oss i armarne på Ålstensradikalismen samt mäklat med och för dess berömde hjelte, Hvad det första angår, så vet hvar och en, att vi icke blott redogjort för dessa möten, utan äfven i särskilda artiklar varnat för dylika parodier på folkmöten. När och på hvad sätt vi skulle ha kastat oss i armarne -på Alstensradikalismen torde bli så svårt för den lundensiske Kalmariten att lemna upplysning om, att han dervid säkerligen skulle nödgas ånyo skyla sin fullkomliga. svarslöshet bakom en ström af ovtn ML Tuurgneter. kh na d Se ..uvror Mycket omtasom -vout ANgår, så vet hvar och en, —. aaser vart blad, att vi icke tillagt bemälte herres dels ultraradikala, dels ultrareaktionära åsigter den ringaste vigt och betydenhet. Vi ansågo endast den rättvisa, som man är skyldig hvar och en, till och med om det vore den hätskaste motståndare,