Aftonbladet – 28 augusti 1869, sida 3

der ut en sakkunnig person, för att engagera en ny upplaga af de berömda tyska tenorerna, af hvilka hr Schäfer var den senaste representanten. . Kanske det snart är slut med musiken, flaggningen och ekläreringen på våra kafeer? frågar ni med oro. Nej, visst inte. Der skall vår lycka fortfarande blomstra och tilltaga med hvarje dag, så att vi snart kunna hoppas få en musikkår för hvarje gäst, en krans af lyktor kring hvarje bord och ett fyrverkeri i timman. Men hvad är det då som hotar vår lycka? Jo, man vill beröfva oss ett af våra käraste nöjen, en af de dyrbara fördelar, som gör Stockholm så trefligt. Se här hvad en korrespondent från Kristiania skrifver till N. D.A. i anledning af prins Oscars och hans familj vistels2 i Norge. Ingenting skulle för oss vara angenämare, och i sig sjelft rimligare, än om någon medlem af vår nu ganska talrika konungafamilj ville slå sig ner här i landet. Vi, ett jemlikhetens folk, sakna mången gång en person med tillräckligt anseende för att representera eller gå i spetsen. Stockholm deremot har nu icke mindre än fyrå hof och kunde väl lämpligen afstå ett af dem åt vår hufvudstad. : Den afunden, den afunden! Vår lycka är för stor, så att till och med vår broder börjar missunna oss den. Våra fyra hof äro honom en nagel i ögat. Hittills har jag älskat min norske broder, men tänker han fortfara med sina planer på vårt konungahus, så vet jaginte hur det går. Våra fyra hof äro ett med vår innersta hjerterot, och att taga något af dem ifrån oss det vore ett helgerån. Men kanske vi icke gjort oss förtjenta af vår fyrdubbla lycka, och att vi till straff derför sättas på indragningsstat. Det är möjligt, men knappast troligt, ty vi ha begagnat hvarje tillfälle att visa hur högt vi värdera den furstliga glansen. Vi ha gått på teatern de qvällar, då vi varit säkra på alt finna första radens fondloge upptagen; vi ha ställt oss i quete flera dagar å rad för att få se en hofceremoni, och vi ha svultit i lustslottens parker blott för att få höra den kungliga taffelmusiken. FREE ERA I — Och ändotk sköla vi måhända vakna Cij vacker dag och finna palatset vid Gustaf Adolfs torg tomt och öde. Då skola vi vända 0ss mot vester och fråga: Broder, hvi gjorde da oss detta? Ögh norrmännen skola svara: Vi ha delat söm bröder. Öch dermed måste vi låta oss nöja. Jag vet af egen erfarenhet hur älskvärda värdar norrmännen äro och derför är faran för oss så mycket större; Det ser redan ut söm deras tjusningsgåfva skulle ha lyckats att göra verkan. Prins Oscars resa från dal till dal kan tydas så att han är ute för att söka sig en lämplig plats för ett sommarnöje. Kanske bestämmer han sig för att bygga ett palats vid den majestätiska Rjukanfos, eller i den mera leende Hiterdalen. Norge har stort öfverflöd at naturskönheter, som frestande inbjuda att stanna qvar. Men det är icke blott menniskorna och de herrliga natörsteneria soimarböta på alt göra prinsen så belåten med Norge att han der vill slå ner sina bopålar. Ätven väderleken har sammansvurit sig mot oss för att stegra den höga belåtenheten. I vår officiella tidning lästes nemligen häromdagen en beskrilning öfver prinsens besök i Kongsberg och der stod blind annat: Arbetarne tände facklor, hvilket tog sig rätt vackert ut, emedan himmelen var mulep, och prinsen yttrade äfven sin belåtenhet dermed; Prinsen yttrade sin belåtenhet med jatt himmelen kar milen, Väderleksärrangoren bör känna sig utomordentligt smickrad af ett sådant yttrande. Flyttar en. del af den kungliga familjen från Stockholm fr det icke Klott, emärtsämt ätan också kränkande för vår stolthet, Det skulle se ut som ett misstroendevotum. Bättre vore då att vi i tid trädde upp: och gåfve saken en annan färg. Ja, här vore kanske ett tillfälle för oss att lära känna den sanna lyckan, soin man påstår är att göra ahdra lyckliga. Vi skulle sptia en stör och ädel roll om vi vände oss till våra norska bröder och sade: Ni vill ha ett af våra hof, tag vd allesamman! Er glädje skall vara vår lycka. Ett sådant förslag skulle först och främst tilltvinga oss hela verldens bepndran, och för det abdra skulle nörrmännen helt säkert stå slagna och svara: För mycket blommor! för mycket blommor! och slutresultatet blef att vi i fred och ro fingo behålla våra fyra hof. Näst den brännande frågan om Stockholm skall ha fyra, tre, eller icke något hof äro de i landsorten pågående riksdagsmannavalen mål för allmänna uppmärksamheten: Tusentäls pennor och tungor äro i rörelse för att vederbörligen svärta ned kandidaterna, så att de på valdagen måtte framstå som för samhöllet vådliga personer, ; Öm jag hade en ovän och ville hättinas på honom, så skulle jag uppbjuda allt för att göra lonom till riksdagskandidat, ty da kuzoc jag vara säker om att han blef så illa tilltygad som jag någonsin kunde önska, En man sol slagit ibjäl en katt blir allra minst kallad fadermördare om han uppträder som välkandidat, och otii eh persob i Yngre åren råkat in i en trasslig affär, så gör man honom till landets störste bedragare när han kommer på förslag till riksdagsman. En utlysning till riksdagsmarnaval är en trumpetstöt, som kallar alla dåliga passioner fram på stridsfältet, och skulle man på allvär döma menskligheten efter de scener som då förefalla, så skulle man finna den så ä bestämdt med det allra NAT Forte, an gor Mile MN