henne att slita sig ur den domning som gripit henne och skynda bort genom kapellets motsatta dörr, gick hon visserligen upp till hoffröknarnes sofrum, men blott för att vinka till sig Veronika och fråga huru hennes matmoder mådde. O Det var som förut; hon sof blott för att drömma om kringsvängande hjul eller demoner, som stridde med hennes make; hon ville ej mottaga någon föda och yttrade ingenting annat än en sakta klagan då och då, utan att fråga efter hvem som talade till henne eller såg på henne. Diane svarade att det i så fall var utan ändamål att besöka henne, men tillade med det sken af sanning, som honi drottning Katarinas skola lärt antaga: Veronika, det var som jag sade: du har misstagit dig. Ack, fröken, om herr baronen ännu lefver så blir hon genast frisk. Enfaldiga flicka, sade Diane, hvars länge kufvade känslor bröto ut i stränga ord till tjenstflickan, huru skulle han kunnat blifva vid lif då du och din matmoder genom edra intriger lockat honom till palatset på en sådan natt? Han är naturligtvis död; men det var din egen förrädiska, elaka inbillning som tillad min broder detta dåd. Han varlångt härifrån med hertigen af Guise, vid anfallet på amiralen. Det var någon af prinsens ridknektar du såg. Du vet att hon satt honom i någon tvist med prinsen, och man kunde veta att det skulle kommas ihåg. Och hör nu på, om du upprepar den andra historier och icke tager den ur hennes hufvud, behöfver du ej länge vänta på ditt afsked och intc heller lita på att man skickar hem dig. Mir far vill inte hafva någon derute som genon sin lögnaktiga tunga stiftar ondt. Denna hotelse öfvertygade Veronika ati