kraft; hon har nyligen på ett lysande sätt lagt den i dagen; hon har besegrat alla motståndare vid valen, öfvervunnit alla hinder och förkortat alla dröjsmål, för att förändra icke blott regeringspersonalen, utan äfven statsförfattningen; hon har slutligen fått en ny ministere och ett nytt parti till styret, hvilka äro fullkomligt vanmäktiga, om de icke regera tillsammans med henne. Häraf sluta vi till, att Frankrikes politik i orienten så väl som annorstädes (eftersom det behagat hr von Beust att tala om orienten) är och skall bli fredlig, och att blott med vilkor att hr von Beust är en lika afgjord och lika allvarlig anhängare af freden, godt förstånd med honom är önskvärdt, ja till och med ens möjligt. Vi måste tillägga, att Usterrike, om man blott rådfrågar sunda förnuftet, måste vara fredligt. Om det finns någon makt, som äfventyren bekommit illa, så är det Österrike, om det finns någon makt, hvilken ett nytt, till och med lyc ligt krig skulle i grund förderfva, så är det Osterrike; om det finns någon heterogen makt, hos hvilken de särskilda nationerna och de stridiga intressena endast genom en fredens, välviljans och försoningens politik tilj hela verlden kunna tillfredsställas; så är det Österrike. Om ett olyckligt krig vilja vi icke en gång tala: ett sådant skulle nu rent af bli dess slut. Vi tro också, att hr von Beust är en mycket uppriktig anhängare af freden.