Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 3

gl Vi förmoda, att för den svenska officer kåren underrättelsen om det sätt, hvarpå e ; ligt detta kungliga bref arresterad officer ku . bebandlas, är temligen öfverraskande. A a Iryttmästaren Liljenstolpe, enligt detsamm Iskall sjelf förklarat sig önska komma i å Injutande af det underhåll, somi fängelse al t I männeligen bestås, är i sjelfva verket uta e I vigt, ty K. M:t kunde i detta fall enda fästa afseende å ryttmästaren I:s önskai ) Isåvidt den var med lag öfverensstämmand Uppgiften om denna önskan här sin egen lill bistoria. Den grundar sig på öfverkommen -Idanten Sandels den 11Mars till K. M:t al ; gilna memorial, hvari förmäles, att ryttmä I I staren L. förklarat sig önska komma i åt I njutande af det underhåll, som allmännelige i häkte bestås. Sannivgsenligheten äf denn uppgift har dock ryttmästaren Liljenstolpe jen till justitieombudsmannen ingifven klago skrift förnekat. Den föreslagna allmänn föreskriften om underhåll från stadens: cell fängelse åt å högvakt arresterad officer är a hr öfverkommendanten motiverad på följande sätt: Nu gällande strafflag för krigsmakten före. skrifver i 2:a kap. 4 8,atti afseende på straffar: bete, fängelse eller böter, hvartill efter nämde lag dömes, gälle hvad i allmän lag stad: gadt är, med iakttagande, enligt 5 af samma kapitlet, att då officer eller underoffice: skall undergå honom ådömdt fängelse, bön straffet, der så ske kan, verkställas i enskild rum å fästning under militärbevakning elle å högvakt inom garnisonsort; och 2 kap. 7 S i strafflagen af den 16 Februari 1864 stadgar bland annat att, med den, som till fängelse dömd är, skall förfaras såsom särskildt stadgadt är. Då K. M:t icke funnit skäl att meddela någon allmän föreskrift i detta ämne, men tillika avbefallt; att matportion från hufvudstadens cellfängelse skall tillhandahållas ryttmästare L., är det förmodligen just emedan K. M:t funnit lagen derutinnan tydlig och klar, att officer, som är dömd till fängelse, skall. bespisas med fångkost, så framt han icke vill bekosta sig annat underhåll, hvartill hvarje fånge, som ej är dömd till straff arbete, är berättigad. Emellertid är get stöd för förfarandet att åt ryttmästaren L. låta hemta fångkost från hufvudstadens cellfängelse, som tsges från nu gällande strafflag, icke giltigt, ty:ryttmästaren L. var ej dömd efter nämnde lag,, utan efter 1798 års krigsartiklar, hvilka icke gifva anledning till ett sådant förfarande. Hr öfverkommendanten Sandels citation af 2 kap. 7 strafflagen är ganska betydelsefull. Detta lagrum har följande lydelse: Den, som till straffarbete eljer fängelse dömd ir, skall insättas i allmän straffiprättning; och rarde der med honom förfaret, såsom särskildt stadgadt är. Det synes häraf, som öfverkommendantens wsigt vore, att officer, som ådömes fängelsestraff, bör insättas i enskilt rum å alla än traffinrättniog. Vi vilja icke bestrida rikighbten af denna lagtolkning; vi endast fäta uppmärksamhet på densamma. De nya krigslagarne äro utfärdade utan epresentationens hörande, hvilket vi anse cke så alldeles öfverensstämma med ett kontitutionelt samhällsskick. Det må visserlien vara sant, att pröfningen i detalj af en nängd ekonomiska författningar skulle medaga mycken tid för representationen, men tminstone kunde man fordra, att represenationen finge på förhand pröfva de allmänna runder, hvarpå en så vigtig lag, som den ör krigsmakten, hvilken tillika gäller för eväringen, hvilar. Så har dock icke skett 1ed de krigslagar, hvilka med detta år börat tillämpas. De hafva ock väckt stort tissnöje, hvilket sannolikt kommer att ökas den mån de blifva till innehållet nogare ända, och, om allmän folkbeväpning skall föras, torde väl blifva nödigt att de dessörinnan ändras eller alldeles upphäfvas.