Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 3

mästaren L., ehuru han dervid varit temli Nl gen oskyldig, då han ej fått begagna det er forderliga officersbiträdet på sätt ön anset lämpligt. 5) Den första anmärkning, hvartill detta må a gifver anledning, är således den, att förman eInen öfverste Taube synes bafva gjort et vidsträcktare bruk af sina lagliga rättighe ter än som öfverensstämmer med billighe och grannlagenhet mot underordnade. 11, Den andra anmärkningen gäller öfverst I Taubes åtgärd att ådöma ryttmästaren L Textrajudiciel bestraffning. Krigslagen tillåte I väl befälhafvare att, då underlydande i fredlig tid icke verkställer order, ådöma sådar I bestraffning, men befälhafvares rätt att ådöma bestrafining är i allmänhet inskränkt till de ifall, då han sjelf åsett förseelsen eler eljes I finner den vara uppenbar och ostridig, ty i lannat fall skall utredning derom ske vid förhör, hvarjemte befälhafvare eger att hänIskjuta målet till vederbörlig krigsdomstol. 1 Ehuru i detta fall, der öfverste Taube var Iden förfördelade och någon fara af uppskof Imed undersökningen ej synes hafva varit för I banden, öfverste Taube både bort och. kunjnat låta vid vederbörlig domstol anklaga ryttmästaren L, drog han dock icke i betänkande att, utan den anklagades hörande, genast låta tillsäga honom arrest, hvarigenom ban förhindrades att öfvervaka exercissqvadronens öfningar. Öfverste Taube representerade vid denna domshandling, hvarigenom en medborgare beröfvades sin frihet, bäde åklagare, målsegande, vitnen och domare. Häri icke blott skiljer sig det militära rättsbegreppet från det alimänt rådande, utan står i uppenbar strid med den första och enklaste grundsats för all rättskipning, att ingen får döma i egen sak. Vår tredje anmärkning gäller general Lovåns förfarande. Ryttmästaren L. hade i sin skrifvelse till generalmilitärbefälhafvaren uttryckligen förklarat, att han ej beklagade sig deröfver, att arrest blef honom ålagd af öfverste Taube. Han endast begärde upplysning, om man handlat rätt emot honom, då man bortkommenderat under hans befäl stående officerare, och om man hädanefter finge förfara på enahanda sätt. Väl innehåller skriften derjemte, att om man handlat orätt, yrkades ansvar enligt lag och författning, men då en förfrågan blifvit stäld till generalmilitärbefälhafvaren, om man handlat rätt, var det uppenbart, att ryttmästaren L:s afsigt icke omedelbart var att vid domstol tilltala öfverste T. Vi lemna derhän, om general Loven behöft besvara en sådan förfrågan. Han gjorde det ej, utan i stället remitterade han, under åberopande af 14 kåp. 15 krigsartiklarne och då L:s skrift skulle innefatta anklagelse mot regementsbefälhafvare för begånget tjenstefel, densamma till krigshofrätten. Det åberopade Jagrummet stadgar emellertid endast, att då general eller regementsbefälhafvare anklagas för embetsfel, skall derom ransakas inför öfverdomstol, om det lämpligen sig göra låter, men målet eljest förvisas till vederbörlig domstol. I detta fall förutsättes således, att en bestämd anklagelse är gjord mot regementsbefälhafvare för embetsfel, men ryttmästaren L. hade endast förklarat, att han, för den händelse att generalmilitärbefälhafvaren ansåg, att man handlat lagstridigt mot L., yrkades ansvar; och då man icke gerna kan antaga, att general Lovån ansåg, att någon orättvisa i juridiskt hänseende vederfarits Liljenstolpe, var hans åtgärd att öfverlemna skriften till krigsbofrätten, efter vårt omdöme, mindre befogad. Slutligen finna vi anmärkningsvärdt, att den militäriska espriten tillåter att endast såsom brist på aktning och anständighet mot förman, rubricera en så grof beskyllning, som den ryttmästaren L. under rättegången gjorde öfverste T. att bafva varit delaktig i det bedrägeriet, att regementets hästar vid mönstriog blifvit två gånger uppvisade, en beskyllning som efter allmän lag sannolikt medfört vida svårare påföljd än några månaders fängelse. Vid verkställighet af K. M:ts förut omförmälda utslag föreföll åtskilligt avmärkningsvärdt, hvarom läsaren bäst erhåller kännedom genom följande kungliga bref till öfverkommendanten för Stockholms garnison. Carl med Guds nåde 0. s. v, Vår ynnest 0. 8. . Jemte anmälan dels att ryttmästaren vid Småands husarregemente A. W. Liljenstolpe, som d. 8 sistl. Febr. å härvarande högvakt börjat unlergå honom genom vårt utslag den 16 Dec. 1868 idömdt fem månaders arreststraff, förklarat sig önska erhålla såväl fri läkare och själavård som ifven att komma i åtnjutande af det underbåll, som i fängelse allmänneligen bestås, dels ock att ; med anledning häraf och på detiryttmästaren Lilenstolpe icke måtte blifva i saknad af möjligen oehöflig vård i ena eller andra hänseendet, träffat tal med öfverfältläkaren för Stockholms garnison,derom, att en af ERS RTR läkare kall på kallelse infinna sig hos bemälde ryttmästare, samt att skrifvelse aflåtits till hofkonsistojum, i fråga om presterligt biträde, hafven I, enär öreskrifter, Eder veterligen, icke funnes utfärdale, huru förhållas bör med anskaffning af läkare och prest äfvensom af fångunderhåll, då officer ler underofficer å högvakt undergår arreststraff ler fängelse, uti memorial den 11 nästlidne Mars 108-0ssi underdånighet hemställt, det oss täcktes iärom nådigt förordnande meddela; i sammanhang varmed I anhållit att, i händelse Viskulle inna skäl i nåder anbefalla det. underhållet skall itgå in natura, rystmästaren Liljenstolpe måtte illerkännas ersättning i kontant för tiden från ch med den 28 sistl. Febr., då hans arreststraff vörjade, till den dag, från hvilken naturaunderållet kunde ät honom uttagas. Vid underdånig föredragning häraf hafva Vi, om ansett någon allmän föreskrift i ämnet, på ätt af Eder föreslagits, för närvarande icke vara vf behof påkallad, funnit godt att vid de enligt sfvanberörde anmälan vidtagne åtgärderna för beedande af läkareoch presterligt biträde åt ryttnästaren Liljenstolpe låta bero; hvarjemte Vi nu nbefalle öfverståthållareembetet att föranstalta, let matportion in natura från hufvudstadens cellängelse, i öfverensstämmelse med den för fängelet gällande spiserdning, tillhandahålles ryttmästaren Liljenstolpe emot godtgörelse härför, som sfter faststäldt portionspris bör af Vår armåförvaltning utbetalas; äfvensom Vi för den förflutna delen vf den ryttmästaren Liljenstolpe ådömda fångelseid velat tillerkänna honom ersättning i kontant r naturaunderhållet, enligt ofvanberörda porionspris, hvilket ersättningsbelopp jemväl bör af irmöeförvaltningen utgifvas. Meddelande Eder detta till nådigt svar och unlerdånig efterrättelse i hvad på Eder ankommer, SET PNL JE nr Nee a VE MPG FSS I LEE LENA