Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 3

Ett besök i Dalarnes Vesterbergslag. Få bygder inom Sverge äro mera okända än Vesterbergslagen, men få törtjena mer att besökas. För några år sedan var denna trakt oåtkomlig på annat än långa och besvärliga skjutsvägar, som afhöllo alla andra än ortens befolkning, personer som der hade angelägna affärer samt en-och annan profryttare, att sommartiden gifva sig upp i dessa nejder. Nu har man Strömsholms kanal, en af de vackraste sjöturer man finner, eburu ännn blott några få utländska turister hittat dit. Denresande fängslas genom en behaglig natur, som förenar mellersta Sverges välbygda egendomar och fruktbara ängder med det norras fjellbygder, på hvars högt mot skyarne stigande berg björken förvandJas till en krypväxt (betula nano) och der snöripan har sitt tillhåll. Den kraftiga, -redbara och härdade befolkningen med sina egenheter i både språk och vanor gör äfven ett behagligt intryck genom sitt godmodiga och öppna sätt samt gammaldagsgästfrihet. Men: isynnerbet är orten af intresse för affärsmannen genom dess utomordentligt stora minerala tillgångar, hvilka äro af bästa slag och i sådan mängd hopade, att de kunde lemna sysselsättning för en mångdubbelt större befolkning. Hvar är medelpunkten för det gamla jernbärarland, der före krutets uppfinning ofantliga hålor medelst ved utbrändes ur berget vid malmens brytning, makning, som det kallades. Bergslagsbon är af styfsint, men godmodigt skaplynne, han har ringa böjt sig för makten samt har skurit få af de krigiska lagrar, vår historia så rikligt har att uppvisa, (orten har varit oroterad och fri från utskrifning), ej heller hafva våra bergsmän fikat efter politisk ryktbarhet, men då landet någon gång varit utsatt för förtryck, finner man att mera än en gång bergsmannen med sina skäktor och pilar befriat fosterlandet. Afven då staten varit i behof af penningar; då hafva ofta bergslagerna anlitats och detta utan skonsmål, men de hafva ändock ej tagit knäcken. Det torde vara detta som intill närvarande tid gifvit vederbörande anledning att icke lemna dem något i utbyte mot ökade umgälder. Så berättades att, då vid 1863 års Riksdag en annan grund beslöts tillämpas för beskattningen, trodde icke allenast orten utan också de tjenstemän, som der ha uppbörden om hand, att den äfven skulle komma denna bergslag tillgodo, men efter fem års förlopp kom en tjensteman i ett af kollegierna underfund med ett sätt, hvarigenom. denna bergslag icke skulle kunna hänföras under samma lag, hvarför efter denna beräkning en skatt af bortåt 30,000 rdr pr år skall ytterligare utgå. Hvad oreda som skall uppstå genom tillämpningen af en sådan retroaktiv törordning är lätt att inse, när man betänker, att många egendomar under tiden ombytt egare. Hvem kan förundra sig öfver att ej allmänheten förstår och kan efterlefva författningarne, när icke ens tjenstemännen sjelfva kunna tyda dem?Men det är icke endast i detta fall som otydlighet åstadkommit skada och oreda, ty af samma skäl lära icke mindre än trenne beslag å sprängämnen blifvit gjorda, såsom då en forbonde för en helt kort stund lemnat sitt lass och ortens länsman begagnat tillfället att lägga beslag på detta, som för några ögonblick stod obevakadt, eller då annat beslag förorsakats genom borttappande af krutfla; SY (en röd klut af 6 tums fyrkant) eller då landshöfdingeembetet sände en länsman, som begärd eskort till försändningen, och samme länsman, efter aflemnande af qvitto, tilläts göra beslag å det af honom sjelf magasinerade sprängämnet! Slika trakasserier vid frakt och förvaring af ett för bergshandteringen så oundgängligt ämne befrämja ej kärleken till fosterlandet och dem som makten hafva. Det i beslag tagna sprängämnet förvarades illa, det lades utan all tillsyn under flera, månader i en aflägsen öppen grufva, derifrån det stals bort. Personer, misstänkta härför, bäktades och ransakning pågår ännu. Nyssnämda beslag ha väckt mycken ovilja och den förordning, som kunnat gifva anledning dertill, prisas ej mycket inom denna ort. Men det! kan ej vara annorlunda, då den hanvdtering som kallas landets andra modernäring — ett välförtjent namn, då de tio sista årens export tillfört landet större kapital än som jordbruket för utförsel in-) bringat, blifvit af begge statsmakterna beröfvad! all omvårdnad. Bergslagerna ha föga gjort för att bevaka sin rätt, icke heller har hvarken regeringen eller den mäaktegande majoriteten inom riksdagarne verkat något för att stödja denna vigtiga näring. Jordbruket har tagit allt hvad det kunnat, men jemrar sig ändå och kan ej annat, emedan det icke beaktat den naturliga sanningen, att man bör gifvå alla lemmärne inom statskroppen samma utveckling. En omfattande bergshandteriog skulle vara dess bästa afnämare och landet derigenom vinna ett större exportkapital och en vida säkrare framtid än som nu vårsäden lemnar. Här är ej nu mer än s:del så många man upp