Aftonbladet – 23 augusti 1869, sida 3

dra stater, att den liberala österrikisk-ungerska monarkien redan genom sitt läge är et hinder för planerna i orienten, och att mar vill drifva Usterrike in i ett krig, för at derigenom hafva friare händer i vester. Hvac kommer det Preussen vid, att mellersta Europas vigtigaste intressen vid Bosforen och nedre Donau lida afbräck? Ryssland kar lugnt låta det bryta löst i Orienten; Preussen degagerar det genom att marschera in i Böhmen; den återstod af polska nationen, som ännu får lof att ega tillvaro under huset Habsburg-Lothringens spira, skall uppoffras, och när denna eländighet är fullbordad, när vid Donaus mynning 1856 års Pariserfred är sönderrifven, då skall det segerrika Preussen välha Polens fjerde delning på sitt samvete, men till gengäld skulle det då ha ett vigtigt ord med i laget med hänsyn till orientaliska frågan. Vi skola i morgon meddela fortsättning på granskningen af den intressanta broschyren. SPANIEN. De spanska biskoparnes motstånd mot den bestående regeringen har börjat. För någon tid sedan utfärdade, som bekant, regenten marskalk Serrano en rundskrifvelse till alla biskopar med anhållan, att de ville i herdabref TE presterskapet i de resp. stiften till bee för konstitutionen och regeringen. Biskopen af Jaön har förklarat sig icke ämna efterkomma denna uppmaning. Sannolikt skola de öfriga biskoparne följa hans exempel, och de liberala partiernas ovilja mot presterskapet derigenom vinna ökad styrka. En korrespondent från Madrid skrifver d. 14 d:s: Det lifligaste intresse väcker den liberala pressens meddelande, att spanska regeringen står i begrepp att afbryta alla dioplmatiska förbindelser med Frankrike, och att vid återkallandet at sin beskickning sända en cirkulärnote till alla europeiska kabinett, ämnad att leda uppmärksamheten på franska regeringens öppet lemnade understöd åt såväl Isabella som Don Carlos anhängare. Samma korrespondent säger sig hafva ur säker källa förnummit, att de demokratiska ministrarne och Zorilla vore för en brytning, likasom äfven regenten och de unionistiska ministrarne, hvaremot Prim och inrikesministern Sagasta ännu icke biträda denna mening.