Aftonbladet – 23 augusti 1869, sida 3

lidhotellets kyrka; både kejsaren och kejsaTrinnan voro der representerade och hela den Tofficiella verlden hade infunnit sig. Kyrkan Ivar beklädd med svart tyg, och på derstädes upphängda vapensköldar lästes namnen: Constantineh, Rom, Bomarsund, Sebastopol, Magenta och Solferino. BELGIEN. Till följd af den bekanta klosterhistorien i Krakau har en omfattande agitation emot klostrens sjelfjurisdiktion uppstått; icke blott i Usterrike utan äfven i ara katolska länder t. ex. i Belgien, Nästan alla frisinnade belgiska tidningar sysselsätta sig nu med klosterfrågan och taga till ordet för en verldslig inspektion gaf klostren säsom den enda garanti emot missbruk af den andliga disciplinära myndigheten och emot ingrepp i medborgarens personliga rättigheter. Af de liberala bladen har hittills blott Etoile. Belge boten betänkligheter emot en förändring i den ittills gällande lagstiftningen, emedan tidningen fruktar att utomordentliga lagbud, som riktas mot klostrens beroende, längre fram kunna användas emot privatboningens helgd och den allmänna individuella friheten. De ultramontana organerna Gazette de Liege, Bien Public m. fl. uttala sig naturligtvis med stor bitterhet om denna agitation mot klostren. Efter deras mening har tyska pressen uppdiktat eller åtminstone på det skamligaste sätt förfalskat berättelsen om händelserna i Krakau, och alla liberala pennor i Europa hafva skyndat att draga fördel af det kärkomna ämnet, samt dertill fogat de smutsigaste fabler och afskyvärdaste lögner. Det är icke blott, säger Bien Public, karmeliterklostren i Krakau, hvilka framställas -såsom farliga och brottsliga korporationer; nej, alla religiösa ordnar i verlden hånas, baktalas såsom allmänt skadliga samfund, som böra förbjudas och tillintetgöras. Man skall icke kunna säga om oss att vi, under denna öfversvämning af fega och nedriga beskyllningar, hafva underlåtit att protestera mot den triumferande liberalismens bachanalier ete.n NORD-TYSKLAND. Österrikiska tidningar leda uppmärksamheten derpå, att grefve Bismarcks landtliga ro i Varzin på sista tiden blifvit störd af flera besök. Först har han haft en konferens med den wiärtembergska ministern Varnbiler, i dessa dagar har äfven presidenten för förbundskansliet Delbräck rest till Varzin. En annan omständighet, som likaledes väckt uppmärksamhet i Wien, är. den reg generalstabens öfningsresa i konungariket Sachsen under general Moltkes ledning. Neue fr. Presse vill nemligen veta, att man särskildt fästat sin uppmärksamhet på de distrikt som gränsa till Österrike. I generalstaben finnas officerare från alla nordtyska armeafdelningar, utom 4 sachsiska och 6 wirtembergska stabsofficerare. Deremot skall Baiern var den onda stat, som vägrat deltaga i denna öfningsresa. ÖSTERBIKE. I söndags berättade vi, att i Pest utkommit en officiös broschyr ((Österrike-Ungerns neutralitet under ett kommande krig), hvilken afhandlar Preussens förhållande till den österrikiska monarkien. Då denna broschyrs uppkomst gifver den fordran på att erhålla större uppmärksamhet, meddela vi, efter Neue freie Presse, en redogörelse för dess innehåll. Författaren kallar sig helt enkelt pEn hussar; det är emellertid en man, som står såväl Beust som ungerska ministören mycket nära, Han framhäfver först att alla de, som skrifva om Österrikes roll i ett eventuelt krig, icke äro tillräckligt inne i ÖsterrikeUngerns förhållanden och undervärdera dess krafter. De taga felt när de tro, att Ungern icke har något emot det tyska elementets i Österrike ytterligare försvagande, och detaga ikaledes felt, när de mena, att detta element Österrike genom den år 1867 träffade öfverenskommelsen känner sig så tillbakasatt; att det längtansfullt riktar sina blickar utåt. I det inre kan det gifvas tvister nog mellan tyskar och magyarer; men det är husliga anselägenheter, som träda i bakggrnnden så snart en fara hotar utifrån; sedan Österrike olef af med de italienska provinserna, kan det wemligen icke gifvas någon fara, som ej skulle visa sig lika förderflig för alla monarkiens lelar. Ungern skulle helt visst ej ha något att invända mot att Preussen konsoliderade och utbredde sitt herravälde i Tyskland, ifall cke österrikiska monarkiens integritet trädles för nära; men detta är en omöjlighet. Preussen kan icke annektera Sydtyskland tan att också eröfra österrikiska j Ä TA rNAR d Jak fe din tå 4 ketker vc RE EV länder, och let vågar ännu mindre inlåta sig i ett krig ned Frankrike, utan att vara säkert från Jsterrikes sida. Det står två vägar öppna för Preussen, den ena: att hålla den österrikiskumgerska rimonarkien i schack genom Ryssand, den andra: att söka denna monarkis ippriktiga vänskap, Men denna senare väg ill Preussen icke slå in på, för det första medan det icke kan och vill erbjuda garanier, att det icke, sedan det uppslukat Sydyskland, äfven kommer att angripa det österikiska Tyskland, för det andra emedan det ir en förbittrad och oförsonlig fiende till de iberala ideer, hvilka alltmer bestämdt göra ig gällande i den österrikiska monarkien. Detta är grunden till det spända förhållanlet mellan Wien och Berlin. Men i hänlelse af ett krig mellan Preussen och Frankike — och ett sådant krig är oundvikligt, tall Breussen sträcker ut händerna efter Sydyskland — antaga händelserna en för nordyska staten ytterst hotande skepnad. Unler ett krig med Frankrike kan: Preussen cke finna sig i Österrike—Ungerns neutraitet: ty under alla omständigheter skulle en ådan neutralitet förlama de preussiska stridskrafterna. En i Böhmen uppstäld observaionshär skulle nödga Preussen att uppställa a oh Ielt cm) a då Få be tak ek fr nr ök vr RT pk RÖ oh