Aftonbladet – 21 augusti 1869, sida 3

iden om frivilliga, på sjelfhjelp grundade associationer mellan arbetärne; emedan intet skulle vara mera egnadt att hos desse senare uppöfva och stärka de dygder, som mar bu tror dem sakna, än just deras delaktighet i föreningar, som ovilkorligen påkalla dessa sedliga egenskaper och deritied äfven egga och höja sina medlernmars inneboende kraft. Nödvändigheten att iaktiaga ordning, sparsambet och förtänksamhet, om föreskrifna inbetalningar skola på sina vissa tider kunna fullgöras, deltagandet i förvaltningen, hvilket skärper omdömet. och höjer sjelfkänslan, den bildade inflytelsen af god litteratur och upplysande föredrag, hvartill dessa föreniogar i allmänhet, så snart de ekonomiska angelägenheterna hunnit väl ordnas, söka lemna sina medlemmar tillfälle, umgänget med stadsade och upplyste föreningsledamöter samt slutligen känslan af en viss moralisk ansvaighet inför kamraterna, att ej individens randlingar må lända föreningen till skam och eda till den felandes uteslutande — allt utör för arbetaren en den yppersta uppfostran. )ch om det icke kan bestridas, att hela samället vinner, då en så stor och vigtig klass nom detsamma i moraliskt, intellektuelt och naterielt afseende lyfter sig upp till en ögre ståndpunst; om man dessutom icke bör örsumma någon ätgärd, hvarigenom folkets yrbaraste skatt: antalet af oberoende frie vän ökas; så torde väl enhvar, som älskar itt land, med sann tillfredsställelse böra se n rörelse utveckla sig, som endast har till yftemål att genom en riktig ledning af aretarens kraft bereda honom en ljusare ramtid och fäderneslandet en bättre medborare