Aftonbladet – 21 augusti 1869, sida 3

Jag ville gerna att ni begge förstode huru nödvändigt det är att nu vara på sin vakt, sade ambassadören. Mordförsöket mot amiralen har rättvisligen väckt stor oro, och jag hör att protestauterna gå omkring och ropa så högt på dom och rätt, att enkedrottningen och Guiserna utan tvifvel skola blifva retade till stränga åtgärder. De skola aldrig våga lägga hand på oss,, sade Sidney. Under ett upplopp respekteras ingens person eller stånd, svarade sir Francis. Detta hus är naturligtvis säkert, och hura ursinnigt folket än månde te sig, hafva vi här modiga män nog för ätt kunna försvara oss, men jag vill inte ansvara för en enda engelsmans lif utanför dess portar. Ni, Ribaumont, som jag inte ens kan återfordra som min drottoipgs undersåte — ni borde inte gå härifrån i dag. Jag kan ej hjelpa det, ers excellens. Nej, med den hjertligaste tacksamhet för all er godhet möt mig, måste jag dock bedja er att inte blifva hvarken vred eller orolig, om jag ej skulle komma hem i afton. Inte ett ord mer, min vän, sade Walsingham hastigt; låt mig ingenting veta af era planer, men var sjelf ytterst försigtig. Jag skulle önska att ni helbregda vore hemma i England igen, ehuru föga gästvänlig en sådan önskan förefaller. Ju snarare ni kan göra, hvad ni ämnar, desto bättre.n År faran så öfverhängande? frågade Sidney. Jag vet ingenting, Philip. Allt hvad jag kan säga är att jag har läst att hundar och boskap känna i luften när en jordbäfning är nära, och på samma sätt tyckes mig att män och qvinnor i denna stad känna att fara är för handen. Och för mig har den nåd och gunst, som på sista tiden kommit