Aftonbladet – 19 augusti 1869, sida 3

gjorde min rekommendatioti, hvilken också var follkomligt tillfyllestgörande hos hög eller låg att bereda mig det välvilligäste tillmötesgående. Samma uppfattning hade också några andra svönskar, som jag råkade i Kristiania och. som gjorde mig sällskap på ett par utfärder. Det var uppenbart att den allmänna stämningen hos alla var högst vänskaplig för Sverge och för unionen med Sverge. Det enda klandrande omdöme, som jag hörde öfver svenska förhållånden, var deröfver att vi kunde fördraga och genom prenumeration underhålla och uppmuntra. en skandalpress, som icke har sitt motstycke och icke heller skulle kutns bestå i Norge. Då hvardera af tvenne förenade riken är ij så ga afseenden beroende af det andras välstånd och utveckling, kan intetdera vara likgiltigt för tilldragelserna i det andra. Förhållandena i Sverge, dem norrmännen tycktes känna bättre till, än vi de norska, blefvo derför också ofta föremål för våra samtal. Fördomsfritt kunde vi, såsom om andra historiska ämnen, samtala om de små misshälligheter, som på senare åren hade egt rum rikena emellan. Fruktlöst uppspelas allt emellanåt i ett mindre tidningsblad den der gamla varningen mot svensk supremati. Denna visa tycktes vinna lika liten anklang i Norge, som numera en och annan retsam artikel mot norrmännen i en af våra stora tidningar gör effekt i Sverge. Man tycktes fullt ense derom att hufvudfrågan för oss, på båda sidor om Kölen, ingalunda vore sättet huru små skiljaktigheter i meningarne oss emellan skulle lösas, utan huru vi, såsom hvar för sig små folk, bäst skulle kunna samla och förena våra krafter, för att gemensamt och biträdde af ett tredje med oss på det innerligaste förbundet skandinaviskt folk kunna tryggt gå framtiden och dess faror till mötes 4. R.