Aftonbladet – 19 augusti 1869, sida 3

folk kunna tryggt gå framtiden och dess faror till mötes A. R. UTRIKES. NORD-TYSKLAND. Depeschvexlingen mellan kabinetterna i Berlin och Wien har blifvit förökad med ett nytt aktstycke. Spenersche Zeitung för den 14 dennes offentliggör en ny not från preussiska utrikesministern Thiele till preussiska sändebudet i Wien, daterad den 4 dennes. Denna kan betraktas som en fortsättning af samme diplomats not af den 18 Juli, men är hållen i något hofsammare ton. Depeschen har till syfte att gendrifva rikskanslern v. Beusts påstående, att Preussen, genom att afsluta offensiva och defensiva allianser med de tyska sydstaterna i Augusti 1866, kränkte . Pragerfredens grundbestämmelser och att Preussen icke visat något Mö nötesgäsnde till Österrikes försoningsförsök. I Köln. Ztg läses: Legationsrådet Bucher har begifvit sig till Varzin till grefve Bismarck. Detta är icke något godt tecken. Kinkel omtalar i sin nyaste skrift (Ryssland och Europa af Henry Martin, öfversatt till tyskan och försedd med en inledning af G. Kinkel) personen i fråga på följande sätt: Då mån hörde, att hr Lothar Bucher af preussiska regeringen utnämts till kommissarie vid gränsregleringen i Slesvig, visste man äfven, att underhandlingarne hvarken skulle eller kunde föra till något resultat. Den sträfve, oförsonlige och egensinnige Bucher, hvilken dessutom hyser det djupaste förakt för nationalitetsprincipen, var den olyckligaste, man kunde välja att leda en internationel underhandling. Härom voro tidningarne i Kjöbenhavn och Berlin fullkomligt eniga. Kinkel råder på det ifrigaste att i öfverensstämmelse med de ingångna traktaterna återlemna Nordslesvig till Danmark. ÖSTERRIKE. Den på senaste tiden för sin prelatensiska hallstarrighet ryktbar vordne biskop Rädigier i Linz har begagnat sin af kejsaren erhållna benådning från fängelsestraffet att ånyo utslunga sitt anatema öfver Österrikes nya liberala lagar. Vid ett den, 9 dennes af de katolska föreningårne i Österrike hållet möte i Gmunden uppträdde biskopen ifrigt för kullkastandet af lagarne om det civila äktenskapet och om skolväsendets emancipation från presterskapet. Han betecknade det civila äktenskapet som en institution, hvilken stod långt under prostitutionen och öppnade. dörrarna för vällusten. Den falska liberalismen, sade han, antog ett falskt namn; dess egentliga tanke var: i dag den katolska religionens död och i morgon republiken. Kejsaren hade delat sin makt, hvarför man icke i lagarne kunde se hans vilja. (Det a en vanlig fint, att man för att vinna kejsaretl söNer skarpt mellan honom och hans a min rar.) Biskop Ridigier forvantrogna mim... h är drade vidare, att mo? skulle söka få tidare för gästernav, ningspressen, denna giftbag 9 Ör f bortskaffad från de offentliga Ilon Verna, och meddelade slutligen, att rikskansleren sagt honom, att en konstitutionel österrikare skule vandra sin bana utan att bry sig om den katolska kyrkans dogmer. Flera dylika tal höllos, hvilka endast :afbrötos en gång, då klockornas klang från en närliggande kyrka förmådde de församlade att bedja ett Fader vår, och stormande bifallsrop följde i synnerhet alla kraftuttryck. Mötets tendens betecknas mest derigenom, att biskop Rädigier uppstälde såsom ett gemensamt mål för alla goda österrikiska katoliker att omgifva monarken med andra rådgifvare. Vid ett möte dagen derefter uppmanades först till rikligare sammanskott af Peterspenningen, ty de 12 millioner francs, som nu årligen ingå, voro mycket för litet för den helige faderns behof. Derefter fortsattes angreppen mot den nyare tidens institutioner och synnerligast mot pressen. Mötet bivistades bland andra af f. d. ministern grefve Beleredi och af en hr von Rochow såsom delegerad för Preussen. — Det säges, att vid det inom kort sammanträdande stora kyrkomötet i Rom påfven skall utnämna biskop Ridigier till kardinal, för att på så sätt belöna hans deltagande i kyrkans strid mot den nya tiden. f den lilla sjöstaden Sebeniko i Dalmatien tilldrog sig den 31 Juli följande obehagliga händelse: Ångkorvetten Monzambano, som hör till italiensha örlogsflottan var i Adriatiska hafvet sysselsatt med sjömätningar och lopp in i nämda stads hamn. Stadens förnämsta invånare inbjödo de italienska sjöofficerarne till en festlighet. De flesta officerarne och omkring 60 af manskapet gingo iland, och de sistnämda spridde sig i staden. Håstigt öfverföllos de af pöbeln under ropet: Ned med italienarne! Det råder nemligen i staden stort split mellan den slaviska och den italienska befolkningen. Blott med stor nöd lyckades det italienarne att undkomma, några måste till och med kasta sig i hafvet och simmande rädda sig. Fjorton sårades, flera af dem illa; detsamma var äfven förhållandet med en hop af angriparne. Österrikiska regeringen har för den italienska uttalat stor ledsnad öfver denna händelse och lofvat på det strängaste straffa de uslingar som på ett så nesligt sätt kränkt gästfriheten. PORTUGAL. Angående den af hertigen af Loul bildade nya portugisiska ministören skrifves i Patrie, att utrikesministern och justitieministern, Mendes Leal och Luciano Castro, äro ansedda journalister; den förre är dessutom en inom sitt fädernesland högt uppburen