Aftonbladet – 19 augusti 1869, sida 3

s1 Ålla norska jernbanot års statsbanor, men s Iför alla, både färdigbygda och föreslagna bat jnor har man påräknat någon del af anläggningskostnaden genom städers, kommuners eller enskildes aktieteckning, hvarigenom också företräde vid banörs anläggning kunnat lemnas åt de orter, som gehom sina bidrag ådapalagt största intresset för detta kommtniationsmedel. Jag kan väl icke uppgifva huru stor andel af kostnaderna för nu bygda banor, som blifvit af enskilde bestridd, men har af den år 1869 till storthinget aflåtna k. propositionen om medel.till jernvägar inhemtat att 259,350 specier voro tecknade för den s, k. Röråslinien (del af Kristiania—Thrond, bjemsbanan). t! Den första bana, som bygdes i Norge, den s. k. Hovedjernbanen, emellan Kristiania och i I Eidsvold, blef allt för dyr, särdeles som den 1 licke är utförd med fullt den soliditet, som de -I svenska. Den är visst icke, såsom jag häri d E Tf pen Pr TA RP EEE atoll Sverge hört påstås, misslyckad, men några broar, som äro af trä, erfordra småningom -latt ombyggas, hvilket tid efter annan verkI ställes med sten och jernutan ringaste afFI brott i trafiken. Lycka att denna bana har -Iden betydliga trafik och blifvit till den grad väl och sparsamt administrerad, att dessa :lomkostnader kunna i det närmaste bestridas laf inflytande trafikmedel, sedan likväl 5 proI cent blifvit utbetaldte till innehafvare af preI ferensaktier och 4 procent till de andra. I Men norrmännen äro ett praktiskt folk. .I Sedan de en gång betalt lärospån, visste de Jatt iakttaga en bättre hushållning vid bygI gandet af de öfriga banorna; de kontraherade lej längre med utlänningen om att bygga deras I banor, utan bygde dem sjelfva, och ansågo sig icke bundna af den en gång införda spårI vidden; de nödgades väl bibehålla densamma Jå den bana, som möter den svenska bredspåIriga; men införde på alla andra en smalare I spårvidd och dermed öfverensstämmande förlenkling.och besparing i byggnadssättet, hvarföre de kunna i sitt kuperade och af stora TIfloder genomskurna land, der anläggning af Tjernbanor möter ännu vida svårare naturhinder än i Sverge, bereda sig detta vigtiga kommunikationsmedel, utan att fördjupa lanIdet i utländska skulder. Den i Norge senast färdigbygda Drammensbanan, hvilken genomlöper en terräng, deri de flerfaldiga jordschaktningarne och fylllnivgarne syntes mig jemförliga med .den beryktade Tullingebanken och bergssprängningar förekommo lika tätt efter hvarandra, som på vägen till Södertelge, är, såsom ofvan står uppgifvet, bygd för mindre än 559,000 rdr svensk mil, inberäknadt fullständig materiel, och förenar all den komfort, hvarpå en resande kan göra anspråk, med fullkomlig soliditet. Jag är väl icke i tillfälle att exakt uppgifva huru mycket, som på denna bana kan transporteras, men tror mig icke begå misstag, då jag, såsom intrycket af de upplysningar, jag derom inhemtade, föreställer mig att lika stora qvantiteter kunna föras på dessa smalspåriga, som de hvilka i vårt glest bebodda land komma i fråga att föras på de dubbelt så dyra breda statsbanorna. Orsaken, hvarföre den smala banan kan, i förhållande tillden breda, utföra ett större arbete — och med mindre kostnad — lärer hufvudsakligen ligga deruti att på den smala banan ice framsläpas så mycken död vigt (tunga lokomotiver och tunga vagnar)som på den breda, hvilken döda vigt endast ökar trafikkostnaden, då — såsom oftast är fallet — trängen måste gå utan att vara full-lastad. Den stora besparing, som är iakttagen vid denna bana består naturligtvis icke allenast i minskadt terrasseringsarbete, mindre dyra skenor, vagnar etc., utan ock i mindre och billigare, ehuru prydliga och ändamålsenliga stationshus (stationsbefälhafvarne få åtnöja sig med 2 rum) och i mindre lyxus i allmänhet. Så t. ex. vid stenarbeten, begagnas tuktad — icke finhuggen — sten. Vändskifvor, som införskrifna från Englandkosta 160, göras nu af trä med jernhjul på kröktå rails och kosta icke mer än 100 specier fullkomligt lika ändamålsenliga, som de förra. Af broar äro en stor del och alltid. öfver sådana floder, der större timmerflottning eger rum, af sten och jern; men en stor del äro ock uppförda af trä, fullkomligt lika säkra, som de förra, men ega icke samma framtida varaktighet. Man anser jerneller träbros företräde i allmänhet helt enkelt vara en financiel fråga. Der godt trä till billigt! WE fås, bygges deraf bro för så mycket bil nital, än jernbron skulle kosta, och l: ligare kar. : Ro NR rag ringen lemnar i sinomttid tillne all Om den. mma af sten och jern — med ett ord: man bedritver, INYägsbyggr naderna praktiskt, såsom en första. 18 ra skild man bör sköta sina affärer, man wc räknar noga hvad man lägger ut, och lägger icke ut något för flärd eller för att tillfredsställa ingeniörsfåfängan. Norge är lyckligt nog att i föreståndaren för sina jernvägsbyggnader ega en man, hr OC. Pibl, som icke blott är en utmärkt ingeniör, utan ock en verklig statsekonom. Uckså hafva hans arbeten, isynnerhet den senast utförda Drammensbanan, tilldragit sig en så stor uppmärksamhet i snart sagdt hela den civiliserade verlden, att ingeniörer blifvit ditskickade från England, från Petersburg, från Finland, från Italien, från Danmark, från Canada och från Cap att derom taga den noggrannaste detaljkännedom, hvarförutan korrespondens derom är öppnad från Frankrike, Österrike, Preussen — till och med från Indien och Quebeck. Jag tager för alldeles afgjordt att våra utmärkta ingeniörer icke underlåtit att inhemta och skola erbjuda oss i Sverge fördelarne af de många, en del måhända små, men sammanlagda betydliga förbättringar, som utmärka denna bana. Man behöfver sannerligen icke vistas länge i Norge, för att med öppna ögon förnimma mycket, och vida mer, än jag nu vidrört, som förtjenar vår uppmärksamhet, och som det kan vara nyttigt för oss att iakttaga. I synnerhet faller det i ögonen, ätt norrmännen Red et nte gör fr fre at Un Rn Hl Fn LR fr JR Hen nt Kl on AR Mn fl et tt cn LR Ti NAN