Aftonbladet – 18 augusti 1869, sida 2

Posten räckt sin småländska kollega handen: les beau esprits toujowrs se recontrent! ; Men Kalmars artiklar äro ej blott pro jocof de innehålla verkliga oriktigheter; man behöfver i detta hänseende blott ge akt pe flera tppgifter i dess senöste lördagsartike U hvilken athandlar riksdagsmannavalet 1 a. vudstaden och hvari de nya representanternas både personer och principer skärskådas, ej ansigte mot ansigte, utan genom: ett dunkelt, glas, naturligtvis af den grå färg, som uppkommer, Om Men Hoptöt de omdös men, hvilka, med hänsyn till ofvannäinbdå val, före och efter detsamma fälts af Göteborgs-Postens Göran, signaturen J. A. H. i N. Dagl. Allehanda samt — Wäktaren, — Ingen med klar kännedom om sakernas verk liga ställning torde motsäga oss, då vi ej an se den tvicke öch skärtande samt i många hänseenden så. treflige hr Göran för ett sådant sanningsvitne, att man på hans causerier kan bygga någonting historiskt uti ickeCrusenstolpisk mening, och då vi ej heller — såsom Kalmar — finna J. A. H:s yttrande, att professor Nordeiskiöld vär en adept ur handlanden Leufstedts skola vara, på grund af sagesmannens vidsträckta både sakoch personalkännedom, karakteriserande en sida af den nyvalde representanten, samt, framför allt, då vi icke kunna instämma i påståen-. det, att Wäktaren ej någon gäng gjort sig skyldig till hvad man kallar skandal. Men äfven ur sin egen fantasi har Kalmar, några Uppälfte hvilka hos hvar och en inom hufvudstaden vistande förefalla minst sagdt löjliga. Till dessa räkna vi först och främst tidningens åsigt, att det ej är så mycket de nyliberala som valt hr Nordenskiöld,; utan att det är — Vetenskapsakademien, som nu passat på, att ligga upp i vinden, som blåste från Alstensmötena, och med den röda flaggan hissad i topp seglat in i Andra kammaren. Hvad inverkan man än — med rätt eller orätt — tilldelat de beryktade Ålstensmötetia, nen aldrig har man väl här i Stockholm tillskrifvit dessa röten någo rubbning. i Vetenskapsakademiens åsigter, ej en gång hvad angår almanacksreformen! Vi undra just hvad akademiens alla excellenser och lärda professorer skola tänka om att så der i en hast enrolleras in i det nyliberala lägret! Handlanden Leufstedts af Wäktaren gifna vackra (äfven sanna?) orlofssedel erhåller af Kalmar det tillägg, att br Db. är sen oförskämd pratmakare och att hans våpen ärd råhet och bitterhet. Derjemte vet tidnin gen att omtala, att bhr Leufstedts vältalighet börjar förekomma stockholmarne något enformig, samt upprepar den utspridda tendensosanningen, att hr L. å valmötet i la Croix salong yttrat, att Riksdagen ej behöfver några vetenskapsmän. Stockholmstidningarnes referater veta dock att Umtalng att hr Leufstedts yttrande föll sig så, äl han ansåg, det i och för åtskilliga reformfrågors lösning mera berodde på praktiskt sundt och godt förstånd, förmåga att behjerta fosterlandets behöof, fast vilja samt uppoffrande fosterlandskärlek, än på vetenskaplig undersökning. Huru stockholmarne kunnat tröttna vid en talare, som blott tie gånger såsom pohtisk person uppträdt och derigenom fästat en viss uppmärksamhet vid sig, är ej godt att förstå, liksom vi tro, att ingen, som hört hr Leufstedt vid valmötet, funnit hans uppträdande rått; tvärtom tro vi, att hvar och en — man må för öfrigt ha hvilken som helst tanke om hr L:s radikala åsigter och om hans qvalifikationer att spela I någon politisk roll — skall erkänna, att hr L:s I föredrag varit i formelt hänseende utmärkt för byfsning och sammanhang — egenskaper, som vi önskade finna ej blott hos en nyliI beral talare, utan äfven hos en nykonservativ tidning: å SDRTSIRSETERDE STREET