Aftonbladet – 18 augusti 1869, sida 2

Tidningsöfversigt. Det skulle vara af ett visst kulturhistoriskt ntresse att få klart för sig om det varit den för några år sedan vid elementarläroverken ullmänt förekommande läsningen af Cicero le senectute eller hvilken annan omständighet, som hos en del af våra unge män lagt frön till den planta, som, utvecklad i vårt sydliga universitets dertill synnerligt egnade atmosfer, stod i sin fulla blomstring vid representationsreformens genomförande, och hvilken, sedan den, som vitro, i sjelfva Lund numera för ett mycket tynande lif, ännu skjuter upp ett och annat luftskott i ett par sydliga tidningar. Tidningen Kalmar har efter sin förre sant liberale redaktörs död öfveroått till två unge män, hvaraf den ene som publicist redan förtjenat sina sporrar på den tid, då de gamle ynglingarne i Lund, med den tappre och lysande riddaren afla Mancha till mönster, redo spärr mot vårt nya statsskick. Intet under då, att i Kalmar blåser on fläkt från den anda, som år 1865 ingaf on del af Lunds studenter den tanken att inför en skrattande samtid och häpnande sfterverld framlägga sin protest mot sakernas ya ordning. Förmodligen af pietet för den samla visan, som bjuder, att blott om lörlagen må i Kalmar användas de redskap, som af vissa till åren komna qvinliga indirider bruka sviogas, har den nya redaktionen alt denna dag i veckan att genom sina ariklar uppröra ett moln at smågammalsnusörnuftighet, kallgrin mot allt, som icke är officielt, doktrinärt frasmakeri och andra artiklar, som man annars i våra dagar bruar låta ligga qvari det allmännas skräpyrår, Tvärsigenom denna molnstod har Stockholms