Aftonbladet – 14 augusti 1869, sida 2

; farer beledsagade skålar föreslogos, fördes gästerna och de öfriga inbjudne rundt om slottet till terassen på dess södra sida, hvarvid excercisplatsen upplystes af bengaliska ljus, hvilka snart följdes af ett det praktfullaste fyrverkeri, hvilket isynnerhet imponerade genom mängden af pjeser, som på en gång afbrändes. Nu började den ofantliga menniskomassa, som efter hand hade samlats på exercisplatsen för att åskåda fyrverkeriet, att strömma mot utgångarne. Det gick ytterst långsamt och trängseln var på sina ställen mycket stark, men Kjöbenhavnarnes godmodiga lynne förnekade sig icke. Man tog saken lugnt och skämtade smått öfver besvärligheterna, och så fortskred massan småningom inåt parken, der den hade tillfälle att något sprida sig i de ändlösa allerna.. Men det var dermed icke genast tyst och öde på exercisplatsen och ännu mindre i.exercishuset, ty på ömse sidor om den förstnämnde och inuti det senare i hela dess längd hade etablerat sig en mängd värdshusvärdar, som tillhandahöllo mat och dryck åt den hungrande och törstande mängden. Det var isynnerhet påbredda smörgåsar och bäjerskt öl, serveradt i glasmuggar eller seidlar, som rönte strykande afsättning. Man hade här åter ett tillfälle att förnya den iakttagelse, man städse kan göra på offentliga förlustelseställen i Danmark, huru sparsamt befolkningen dervid lefver. En smörgås och en mugg öl är den allra vanligaste förfriskning man består sig, och med denna enkla anrättning nöja sig här äfven personer, hvilkas yttre tydligen angifver att de tillhöra de välbergade klasserna. Det låter sig visserligen icke beräkna huru mycket nationalvälmågan iSverge skulle ökas genom antagande af samma anspråkslösa och enkla vanor i detta afseende; men säkert är att det skulle utöfva ett vida större inflytande på densamma än mången kanske föreställer sig, och man kan derföre icke nog mana till efterföljd af denna goda danska sed. Vid utträdet ur Rosenborgs Have möttes man åter af en präktig illumination. Det var det midt mot hufvudingången till parken . belägna svenska ministerhotellet, som prunkade med två vackra transparenter, framställande svenska och norska riksvapnen. Byggnaden var för öfrigt rikt smyckad med rönt samt med mattor och band i de skaninaviska färgerna. Då jag kommit att tala om svenska ministerbotellet, torde det vara på sitt ställe att här nämna, att detsamma under de näst föregående dagarne varit strängdt belägradt af resande landsmän, som tagit legationens bemedling i anspråk för att erhålla tillträde till festligheterna och isynnerhet till festen i Rosenborgs Have i går afton. Den som känner frih. Stedingks älskvärda och förekommande väsen, vet på förhand att supplikanterna rönt det mest välvilliga tillmötesgående, och det är, såvidt jag kunnat erfara, blott en röst bland landsmännen för att i detta afseende loforda såväl ministern sjelf som legationssekreteraren, baron Essen. Till stadens egna invånare lära biljetter till Rosenborg Have blifvit utdelade på sådant sätt, att ett visst antal tilldelats alla olika korporationer, som dervid kunde komma i åtanka, och dessa ha sedan fått inom sig fördela biljetterna på sätt det synts dem lämpligast. Bland dem, som sålunda blifvit lyekliggjorda med inträdeskort, ha många velat derpå bereda sig en liten extra förtjenst, och det har bedrifvits en rätt liflig omsättning i denna artikel under de senare dagarne. Pretentionerna ha stundom varit mycket höga; man har fordrat 10, ja ända till 20 rdr svenskt för en biljett; men väI derleken vållade i går ett ganska starkt prisfall, så att noteringen fram på eftermiddaIgen gick ned ända till 2 rdr, senare kanske ändå lägre. Guadstjensten i Christiansborgs slottskyrka och uppvaktningarne hos de nyförmälda finner ni beskrifna i tidningarne på platsen, till I hvilkas. berättelser derom jag icke har nåI gonting att tillägga, I dag afslutas de egentIliga EPO BN EE med den stora hofbalen på Ohristiansborgs slott. Jag bifogar de ofvannämnda under festen i går afsjungna verserna af J. C. Hauch, Fr. Paludan-Muller och IL P. Holst. Hu. Vort Land, vor elskte Fzdreland! Vort Nordens Fryd og Lyst! Hvor Rosen blusser under Strand, Hvor Bögen staaer ved hviden Sand, tnkvandapt af det sölvhlaa Vand, Der svulmer ved Dit Bryst. Hvor Minder vinke Sjemt og ner, Fra Tidens svundne Vaar : I Morgenglands, i Aftenskjser; Hvor Kilden risler under Treer, Ved Kysten yrimler Snekkers Her, aalangt vort fie paner. Ja deilig er den danske Vang, Omsnoet af vilden Hav, Og fuld af Fryd og Fugelsan, Og Foraarsgiands gg Leers Ki ang ens Beekken gaaer sin vante Gang, Ved Heltens gamle Grav. Og dog mit Land, Du sörged tidt, Og bleg er end Din Kind)! Dit Bryst blev ofte sönderslidt, Og megen Uret har Du lidt, Og dine Börn bley spredte vidt I Storan og Hvirvelvind. Men dog i Uveir, som i Fred, Skal fast Din Stamme staae, Dens Rod i Dybet dybt gaaer ned, Endskjöndt i Omfang lidet bred; Vi haabe, troe, ja vist vi veed, Den aldrig skal forgaae. Ng nu Du stöttes af den Pagt, Der sprang af Tidens Veeld, Og der vor Fryd har atter vakt, Oc har as Liv8 09 Lykke brägt.