Aftonbladet – 13 augusti 1869, sida 2

al SI HaAUUTISLULLA IUNCU AUAIOLINASBIUCI, 1V1 att jemväl kunna komma i direkt åtnjutande af den nya verldshandelsvägens förmåner. Brudfärden till Hjöbenhavp. (Bref från Aftonbladets specielle korrespondent.) Kjöbenhavn den 10 Aug. Hr Redaktör! När jag säger, att Kjöbenhavn i går firade en storartad folkfest, så har jag dermed antydt karakteren af intågshögtidligheterna och af det mottagande, som blifvit det nygifta fursteparet till del i Danmarks hufvudstad. Jag har dermed tillika, tror jag, angifvit skiljaktigheten mellan de festligheter, som nyss blifvit firade i Stockholm, och dem, som med gårdagen här togo sin början. I Stockholm och på de kungliga lustslotten i dess närhet försiggingo en serie af hoffester.Den stora allmänheten deltog visserligen såsom åskådare, då tillfälle dertill gafs, men dess intresse var hufvudsakligen nyfikenhetens. Här är befolkningen icke ensamt åskådare och dess känslor äro ickeblott nyfikenhetens. Den betraktar sig och känner sig såsom deltagare i den högtidlighet, som eger rum. Det är icke en kunglig familjefest, som firas; det är en folkets angelägenhet, som är å bane. Anledningen till den olika uppfattningen å hvardera sidan om Sundet af detta furstliga giftermål är lätt att inse, och den behöfver icke sökas i någon likgiltighet för konungahuset på det ena hållet; eller uti något mer än vanligt varmt intresse för detsamma på det andra. Svenskarne se en ung furstinna, som det allmänna föreställningssättet nyss betraktade såsom barn; lemna landet för att, efter all anledning, icke återvända dit annorlunda än såsom gäst; de följa henne med deras välönskningar och de se, för hennes egen skull, med glädje att hon begifver sig till ett folk, som icke är oss främmande, och att hon förenat sina öden med en medlem af ett furstehus, berönidt för enskilda dygder; det kan till och med finnas, här och der, någon obestämd föreställning om någon politisk fördel för den skandinal viska Nörden uti denna förbindelse mellan I dess båda regentfamiljer; men på det hela taget är prinsessan Lovisas giftermål en tillI dragelse, som, sedan festerna och. stäten äro förbi, icke af svenskarne i allmänhet betraktas såsom för dem egande någon vidare betydelse. elt annat är förhållandet i Danmark. j Här mottager man en furstinna, bestämd att lefva och verka i detta land och bland dess folk. Stäld vid sidan af den, som en gång väntas skola föra spiran i landet, kan hon, enligt der allmänna föreställningen, kanske komma att utöfva ett icke ringa inflytande på dess öden, och hon skall, så hoppas man naturligtvis, gifva det dess framtida regent. I det konstitutionella systemets dagar, hvari vi lefva, är visserligen furstars och furstinnors förhållande till landets styrelse och politiska ställnibg en helt anban än fordom; men detta är ett faktum, som endast småningom skall. framstå klart för folkmedvetandet, för hvilket den monarkiska fiktionen ännu länge skall vara en verklighet. Lägg dertill den omständigheten att det dock icke lärer kunna bestridas, att furstarne ännu alltjent kunna utöfva ett ganska stort inflytande på folkens öden, så till godt som l: ondt, och man:skall finna det helt naturligt, att danska folket i närvarande ögonblick med lifligt intresse betraktar den furstinna, som en gång skall med sin make dela landets tron. Men om detta skulle ha varit fallet med hvilken brud som helst, som kronprins Fredrik hade hemfört till Danmark, så lider det dock intet tvifvel, att ingen annan. furstinna skulle ha blifvit af dess folk så hjertligt och varmt välkomnad som prinsessan Lovisa af Sverge-Norge. Blodet är tjockare än vattnet, säger ordspråket, och det sannar sig, tror jag, med afseende på de känslor, med hvilka danska folket betraktar en förbindelse mellan dess regenthus och en svensknorsk furstinna. Jag talade nyss om en föreställning, som endast långsamt skall tränga till den stora mängdens medvetande; men här träffar jag ett faktum, som numera står klart och lefvande för detsamma: det är . känslan af slägtskapsbandet mellan Nordens folk. Denna frukt hafva de skandinaviska sträfvandena redan burit, och det är i sanning icke någon ringa eller värdelös. Komme hvad som vill, denna känsla, en gång rotfast i folkmedvetandet, skall aldrig kunna uppryckas deratur. Hon är ensträng, som starkt vibrerar, så snart hon vidröres. Man märker det bäst vid ett tillfälle som detta. Hon har, jag är viss derpå, en stor andel i den stämning, med hvilken danska folket helsat sin kronprinsessa och som, enligt hvad jag tillåtit mig säga, gjort det me farsteparets mtåg i Danmarks hufvudstad till en verklig folkfest, och de böljande menniskomassorna på Kjöbenhavns gator icke blott till nyfikna åskådare af ett vackert skådespel, utan till intresserade deltagare i en nationel högtid. Någon utförlig skildring af mottagandet och intåget får Ni, hr redaktör, icke af mig vänta. Jag kunde icke göra den fullständigare än de stora tidningarne på platsen, till hvilkas redogörelser jag hänvisar. Deremot anhåller jag att få beröra nägra drag i anordningarne och företeelserna, hvilka företrädesvis fallit den, som är främling och svensk, i ögonen. Till sådana drag höra i främsta rummet de borgerliga korporationernas deltagande i hedersvakten långs den väg, som den kongl. cortgen skulle passera. Det var en oändlighet af föreningar oah samfund som voro representerade i denna haye, som omslöt hela vägen från Toldboden ända till Kristiansborgs slott, och uti hvilken. militären blott utgjorde den minsta delen. Och hvarje sådan förening eller korporation uppträdde med sina baner, med sinnebilder af sina syftemål och sin verksamhet samt med sina särskilda igenkänningstecken. — Stadens gator erbjödo ett egendomligt lifligt Boch rörligt skådespel, då frampå förmiddagen alla dessa föreningar marscherade från sina olika samlingsställen till uppställningsplatsen, hvar och en med