Aftonbladet – 13 augusti 1869, sida 2

myckning en stor roll, 1 det, som oitast,l!d estoner, guirlander, kransar 0. 8. v. voro ls ppfästade med band i dessa färger. Större ekorationer med vapensköldar, namnchiffer,p; yster, grupper af flaggor, rika draperier m.lm 1. förekommo äfven i mängd längs den vägltj ortgen skulle passera och gåfvo åt dessa ator och ge ett ytterst praktfullt uteende, ynnerligast var detta fallet medl, en nästan uteslutande med palatser bebygda la, ch i sig sjelf särdeles ståtliga Bredgaden lt; ller Norges-gaden, som den jemväl kallas.p Jenna gata, vanligen något ödslig och folk-!g) om i jemförelse med de mycket starkt tra-!q ikerade smalare gatorna i det inre af stalen, var i går. sjelfva glanspunkten i festigheten oah erbjöd med sin oändliga mångald af dekorationer, sin rikedom af flaggor ch sina af högtidsklädda damer uppfyllda önster en den vackraste anblick. Längs lenna gata paraderade också flertalet af de vorgerliga . föreningarne, hvilkas baner och anor svajade för vinden och förhöjde det estliga utseende som det: hela erbjöd: Amordvingarne å landningsplatsen vid Toldoden voro enkla, men mycket smakfulla. Jag har mig icke bekant om det var såsom n särskild uppmärksamhet mot den svenska prinsessan som man valt den blå färgen för let uppförda tältet samt öfversällat detsamna med guldstjernor, men visst är att det tog sig särdeles väl ut och bröt af mot det röda och hvita, som eljest, naturligen, voro le öfvervägande färgerna i all dekorering. Fältet pryddes öfverst af en borgkrona i guld och å de på ömse sidor derom sig resande obeliskerna svajade två dannebrogsflaggor samt en svensk och en norsk flagga. Det torde för öfrigt vara öfverflödigt nämna, att om än naturligt vid flaggningen öfverallt i staden, nationalflaggan var den öfvervägande, ögat likväl oupphörligt mötte äfven desvenska och norska färgerna. Ett vackert och för oss svenskar ovanligt drag i den tafla, som hamnen erbjöd, var de särskilda roddföreningarnes eleganta båtar, hvilka med sina i olika kostymer klädda båtbesättningar svärmade utanför landningstrappan och vid dn kungliga slupens ankomst placerade sig i haye på ömse sidor i hamnen. En ofantlig massa af menniskor öfverfylda båtar bildade föröfrigt en lång linie nästan genom hela haninen och bidrogo icke litet att förhöja det lifliga i hela den vackra taflan. Saluter och tal höra till ceremonielet vid dylika tillfällen och jag skulle derföre aldeles förbigå detta kapitel här såsom någongonting, hvilket icke behöfde omförmälas, såvida jag icke ville särskildt fästa eder uppmärksamhet derpå, att kronprinsen i sitt svar å konferensrådet Brestrups helsning talade å sina och sin älskade hustrus — märk: icke å sin höga gemåls, — vägnar, och såvida jag icke ansåg mig böra omnämna, att ett starkt bifallssorl afbröt prinsen, då han uttalade sin förhoppning, att den knutna förbindelsen måtte pb ifva sett nytt kärlekens och vänskapens band mellan de tre nordiska rikena. Lifliga hurrarop torde -äfven någon gång ha hört till ceremonielet: Här behöfde de icke påbjudas. De soni voro tillstädes vid landningsplatsen,; likasom de, hvilka betäckte kajer, båtar och fartyg sämt denoöfverskådliga mängdeh längs kortögens väg, hurrade af hjertans grund och påtagligen såsom ett uttryck för en entusiastisk stämning. At den utförliga festberättelsen i tidningarne finner ni, att till högtidligheten vid landstigningen hörde utförandet af välkomstsånger, exeqverade af 900 sångare, tillhörande en mängd olika sångföreningar, hvilka med sina banår voro ordnade på-ena sidan om landningstrappan. Dessa sångare buro allesammans hvita mössor, försedda med nationalkokarden och omgifna af ett par fina röda snodder. Denna hufvudbonad är här vid sångfester och högtidliga tillfällen som detta ett gemensamt igenkänningstecken för alla sångare, och ger en vacker anblick då man ser sångarne sammanklungade i en tät massa eller framtågande i procession, såsom fallet var nu, sedan kortdgen satt sig i rörelse: NN Såsom egendomligare företeelser under kortågens färd till Christiansborg ber jag äfven få omnämna det i full skrud och med eskort af korgossar m. m. från sin kyrka utträdande katolska presterskapets helsning till de furstliga personerna, samt den helsningssång, som från en invid en äreport uppförd läktare egnades dem af en kör af 128 damer. Om couren på Christiansborg och de rent officiella välkomsthelsningarne har-jag naturligtvis ingenting att meddela... Ni finner det Fornödne derom i Berlingske. Deremot torde jag böra omtala, att ett särdeles vackert och hjertligt mottagande bereddes de nygifta vid deras ankomst på eftermiddagen till deras sommarbostad å Charlottenlund. Församlingens åldrige kyrkoherde framsade en varm välkomsthelsning och en helsningssång utfördes unisont af flickor af traktens invånare. Den enkla högtidligheten gjorde ett rätt gripande intryck. Festligheten var emellertid icke slut för stadens invånare i och med det högtidliga intåget eller ens med den helt enkelt och utan ståt företagna utfärden till Charlottenlund, Stadens hufvudgater böljade hela eftermiddagen och till långt in på natten af täta menniskomassor, som togo dekorationerna i betraktande, och kjöbenhavnarne, som så gerna more sig och som aldrig göra det bättre än i Tivoli, underläto naturligtvis icke att i många, många tusental strömma ut till denna sin favoritplats, der dagen till ära gafs en mutomordentlig folkfest. Och utomordentlig var i sanning också åtminstone den praktfulla ekläreringen i denna. lustpark, der vid dagsljus hästan allting ser litet smått skräpigt och nistan något snuskigt ut, men hvilken vid en illumination, sådan som gårdagens, ter sig som en sagoverld, Innan jag slutar, ber jag få till sist nämna ett par ord om det vackra och värdiga sätt, hvarpå staden Malmö å det gamla fäderneslandets vägnar sade den bortfarande furstinnan farväl. Såväl mottagandet i måndags afton med den smakfulla illuminationen, vid hvars anordnande man visade sig ha lärt ätskilligt från Kjöbenhayns Tivoli, som affa a RR AD ml OR AQ fö a