Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 2

laggiltig, och att blott en påflig bulla kunde upplösa den. Ingen engelsman skulle väl, hvarken åt åfven eller åt någon annan på: jorden vilja inrymma en dylik makt, som den att upplösa det heliga äktenskapsbandet, men hvarje fransk domstol skulle säkert uppbjuda all förmåga att åstadkomma skilsmessa mellan en katolik och en kättare. Jag är engelsman i hjerta och tron, sade Berenger allvarligt. Betrakta mig :om sådan, och säg mig, är jag gift eller ogift i denna stund ? Gift, det är otvifvelaktigt, dessvärre, sade sir Francis. Och hvarken mensklig eller gudomlig lag kan skilja oss åt utan bådas vårt samtycke, sade Berenger. Det kunde ej heller förnekas att det unga parets ömsesidiga samtycke till föreningen, var det enda som felades för att göra det förut ingångna äktenskapet fullt gällande. Berenger var väl ännu icke fyllda tjugu år och Eustacie mer än ett år yngre, men denna omständighet betydde ingenting, ty personer af deras rang gifte sig vanligen likaså tidigt och till och med tidigare. Wallsingham var blott bekymrad öfver sin gamle väns missräkning och öfver att den unge mannen sålunda hufvudstupa skulle kästa sig i en förhindelse, som troligen icke var mera passande än den med Diane de Ribaumont skulle varit. Men det var icke godt att öfvertyga on man om det passande i att älska sin egen hustru, och när Berenger, åter stolt förklarade att han icke talade om kärlek utan blott ym hederns och rättvisans fordringar, återstod intet annat än att bedja honom lugna ig och noga betänka hvaruti dessa bestodo, Och sålunda afbröt den af allt detta litet!