Aftonbladet – 2 augusti 1869, sida 3

Antalet af de arbetare, som deltagit i tåget hit till Stockholm, utgör 800, hvaraf 160 från Kjöbenhavn, 260 från Malmö, 170 n från Lund, 100 från Kristianstad, 50 från Helsingborg och 60 från Landskrona, vVarande här angifvet det ungefärliga antalet. Utom dessa arbetare, at hvilka många åtföljas af sina familjer, hade Stockholr avbetarförening till festen inbjudit åtski liga för föreningens framgång intresserade il personer iemte representanter för hufvudsta1 dens tidningar. Landsortspressen räknade äfil ven några representanter, hr Fridolf Björling för Mslmö Nya Allehanda, hr Ekroth för Bikupan, hr Bilow för Folkets Tidning, Jutkommande i Lund, och hr Möllersvärd för Christianstadsbladet samt hr Westenius. Tillde till festen var få igt mot betaande af biljetter medgifvet alla, som öne deltaga deri, och voro alla biljetter så att många, som derefter infunno sig, fingo sitt inträdeskort för tillfället utskrifvet på små papperslappar. Antalet af dem, som närvoro vid den enkla tillställninIgen, hvilken bar pregeln af en folkfest, kan beräknas till 4500 å 5000 personer, hvaribland ett icke obetydligt antal damer befanno sig. Arrangemangerna voro enkla och flärdlösa, såsom sig borde. I templet, beläget uti stora hufvudalien ofvanför rotundan, hade Stockholms arbetareförenings sångkör, bestående af manliga och qvinliga medlemmar, under anförande af föreningens sånglärare Grundström, tagit plats, och afsjöngos under aftonens lopp åtskilliga vackra och ganska väl utförda sånger, hvilka mottogos med lifligt bifall af den stora skara åhörare, som ständigt fanns samlad omkring templet. Ett stycke till venster spelade en orkester af messingsinstrumenter, och der framför på den röna gräsplanen fanns Stockholms arbetareörenings standar uppstäldt, omgifvet af ett raperi, bildadt af de tre rikenas flaggor. Talaretribunca stod midt framför standaret. Nedanför på den gröna gräsplanen stodo i långa rader bord, å hvilka förfriskningar fannos. Strax efter kl. 6, då flertalet af de i festen deltagande anländt, bestegs tribunen af ordföranden för Stockholms arbetareförening, hr Hagerman, som i enkla och bjertliga ord bjöd gästerna välkomna. Öfverstlöjtnanten, postmästaren Engman, som förde Lundaarbeackade i ett lifligt och med bifall holsadt tal för den föreslagna skålen, uttaörhoppning, att minnet af denna , som ran nu stod i beredskap att fira, se måtte lefva i deltagarnes hugkomst. esolgren beträdde derefter tribonen, t det visserligen icke hörde till sål att egna en skål åt den ku Det vore emellertid sod, -—E I it utan trots seden ville han för de trå, som I. nyligen räckt hvarandra handen, såsom en symbol för nordens enhet, föreslå en skål iksom de gett hvarandra handen till ett h heligt förbund och trädt tillsami ett hus, vilja vi ge hvarandra hanatt vi skola gå tillsammans i ett t och fred. Talaren slutade med ka arbetareförevi sljande ordalag: On man kastar en i arbetareföreningarnas historia, skulle ; man lätt finna en ej oväsentlig olikhet mel j id i industri ej kunnat l, gnelser, ha i sittj, er det industriella u är jemförelsevis svagt, om än dess I. förtydbart pekar åt samma håll om i de stora industriländerna, hade assoat i god tid, den har haft ativ karakter, den har åsyftat att rbereda arbetarne till att, när stunden komhål la ständ mot missförhållanden och 3 som säkerligen ej heller hos oss ära utebli a, om vi eljest skola ega en industriel framtid. Har sålunda denna rörelse ej ännu i Norden nått en sådan omfattving s eller 2, som i vissa andra länder, så vore detta på sitt sätt en lycka, ty det hänvisar på gynsemmare förhållanden hos oss. Vi kunna nu hemta gagn af andras erfarenhet och på förhand rusta oss att möta svårigheter, hvilka, redan derigenom att man är färdig att möta dem, skola förlora en god åel af sin farlighet. Jemte sin allmänna betydelse, att utgöra ect roglerande jemvigtselement i nutidens ekoniska utveckling, ha de nordiska arbetarereningarne äfven en annan nppgift, ej mindre betydande än den förra. Våra dagars rfarenhet har i en skrift af eld och blod för ögon tebknat den läran, att de små olken, för att häfda sitt bestånd, måste utbilda och tillvarataga den andliga kraft, som hos dem bor, ifrån samhällets djupaste iar upp till de högsta. I forna dagar t af ett fåtal af dess me med stora företrädesrättighe-d r. Den tiden är förbi;!f en nu ej längre till en minoritet att hon skall svsra sinst vore det rimligt hos en liten naHon kan ej bestå annorlunda än deralla som hvar och en för dborgare, s gtkänsla, af ett 5 as ar en stark p s de nordiska arbeupptöstta Nerde arbetaresning och välstånd ha de in fana. Med upplysning te lig kuns